Man planerar inför ett biobesök, vad ska man se, när ska man gå, med vem ska man gå? Visst kan man gå själv men det är något visst med att ha någon att dela tankarna om filmen med efteråt.
Ofta köper jag biljetterna på nätet och då ska man bestämma platser. En gång tog jag fel, ville sitta långt bak men råkade boka platser långt fram. Som tur var upptäckte jag det direkt, ringde till biografen men jag var tvungen att åka dit för att byta platserna. Skönt att det var nära till biografen.
Har även hänt mig att jag fått platserna där bänkraden är lite högre. Jag satt och dinglade med fötterna i luften. Nu tror ni förstås att jag är väldigt kort men jag är ganska normallång. Den gången fanns det gott om platser i salongen och vi kunde sätta oss på en annan rad.
Visst är det roligare att se reklam på bio än på TV? Ljuset släcks ner, allt blir tyst förutom någon som prasslar med en godispåse, det luktar popcorn.
När filmen börjar blir man helt uppslukad av den såvida inte någon i publiken pratar respektlöst. Helt plötsligt rullar eftertexten och dörren till salongen öppnas. Publiken börjar mumla och resa sig.
Det är en härlig känsla att gå på bio men jag förstår inte varför det blir så mycket popcorn på golvet och i stolarna. Undrar om de gör likadant hemma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar