Dagbok

Brukar ni skriva dagbok?
 
Här har ni några kända personers dagböcker:

Axel von Fersen var en svensk greve, generallöjtnant, riksmarskalk och ambassadör som levde i slutet av 1700-talet. Dagböckerna om hans liv finns på Riksarkivet i Stockholm.

Märta Helena Reenstierna, gift von Schnell, den så kallade Årstafrun var en herrgårdsfru som skrev dagböcker under 1793 och 1839. Böckerna finns på Nordiska museet i Stockholm. Författaren Lars Widding har skrivit bland annat "På Årstafruns tid"som härrör sig från Årstafruns dagböcker.

Anne Frank, var en judisk tös som dog i koncentrationsläger 1945. Hennes dagbok om livet på flykt under den tyska ockupationen är vida känd och finns utgiven på över 50 olika språk.

Samuel Pepys var en engelsk ämbetsman som under några år på 1660-talet skrev en dagbok med chiffer. Den handlar om livet i London och finns utgiven på svenska.

Sydsvenskan har publicerat Florin Leus dagbok som tiggare vid en ICA-affär under några veckor våren 2015.
Om du skriver en dagbok som sedan någon hittar efter hundra år skulle väl de vara fantastiskt. Tänk om man skulle hitta sin gamla farmors dagbok och fick läsa om hur de hade det, vad de gjorde för närmare hundra år sedan.

Jag tycker alla barn skulle få skriva ner lite varje vecka om hur de har det, om de sedan fortsätter skriva som vuxen kan deras barn eller anhöriga få ta del av historien och som senare kan användas vid släktforskning.

Jag är ingen vanlig dagboksförfattare förutom när jag är på resande fot, då skriver jag. Det är så roligt att läsa det efter några år när man har glömt hur det var på resan. Ofta händer det så mycket när man reser. Jag sitter ofta i sängen på kvällen och skriver om vad som har hänt, efter ett tag brukar jag bli så trött att bokstäverna blir mindre och mindre, till slut somnar jag till och då blir det bara ett streck på pappret.

Det är inte lätt att tyda vad jag skrivit efteråt men nu har jag börjat att renskriva mina resedagböcker och delar ut dem till mitt resesällskap som varit med mig på resan.

Vad har ni gjort i sommar? Skriv och berätta.

Själv har jag löst korsord en del regniga dagar.

Loppis och Second hand

Har ni sett alla skyltar med loppis utmed vägarna i sommar?

Det känns som att många rensar sina hus och förråd nu och så sätter man upp en skylt med loppis eller åker till ett bakluckeloppis där man hoppas få några kronor för prylarna.

Hur lätt är det att bli av med sina gamla saker? Ja, det är nog väldigt olika. Vissa kommer hem igen med allt och har kanske till och med köpt på sig mer grejer.

Att använda återvunnet material börjar bli populärt. Man kan även hitta prylar via internet, i containrar och på byggen.

Använd fantasin för att renovera, låt inspirationen flöda. Du kan få ett helt hem nytt av gamla saker som blir unika och dessutom kanonbilliga. Slipa, måla, klä om, borra, såga, använd till exempel limspray, häftpistol, sandpapper och skruvdragare.

På SVTs program Inred med loppis får ni en massa tips. Ni kan göra en lampa av glasburkar eller av en gammal grill, ett akvarium av en gammal tjock-TV, bord av en växellåda. Ja, ni förstår, det är bara att ta fram er kreativitet och köra på. Passar väl bra nu i sommar när det ändå inte är något badväder.

Men kom ihåg att mäta era ytor innan ni går till loppis och ta med måttbandet dit så ni inte kommer hem med något som inte får plats.

Återvinn och köp begagnat byggmaterial bra för både plånboken och miljön.

Veckans bok- och filmtips

Igelkottens elegans av Muriel Barbery hittade jag härom dagen i bokhyllan. Det är flera år sedan jag läste den men den är så bra att jag måste tipsa om den. 
 

Muriel Barbery är en fransk författare som är född i Marocko. Hon har även bott i Japan och Nederländerna och skrev sin första bok Smaken 2000 som hon fick pris för i Frankrike. Igelkottens elegans har sålts i 6 miljoner exemplar på 40 olika språk.

Nu i oktober kommer hennes senaste roman Alvernas liv ut på svenska.Igelkottens elegans handlar om den kvinnliga portvakten Renée Michel liv i en fin fastighet i Paris och vad som sker i fastigheten. En kvinnlig portvakt i de kretsarna anses obegåvad men hon är långt ifrån obegåvad. En tolvårig tjej i fastigheten börjar hälsa på hos Renée och en japan med namnet Ozu flyttar in i fastigheten.

Till att börja med var jag tveksam till boken men den växte och tog mitt hjärta med storm. En rar historia med ett oväntat slut.


Boken är filmatiserad av den franska regissören Mona Achache och det var ingen lätt utmaning för den franska långfilmsdebutanten. Jag tror det är en fördel att ha läst boken när man ser filmen.

Köp en ö i Grekland

Grekland behöver pengar och nu säljer de över 3000 av sina obebodda öar. 

Enligt Svenska Dagbladet får du punga ut med minst 28 miljoner kronor för en ö.

Helsingborgs dagblad skriver att den amerikanska affärsmannen Warren Buffett har köpt ön Agios Thomas. Johnny Depp ska ha köpt en ö, enligt Der Spiegel, och paret Angelina Jolie och Brad Pitt har uttryckt en önskan om en grekisk ö så att deras sex barn fritt ska kunna springa omkring utan att bli fotograferade av paparazzoer. 

Kolla in vad som finns att köpa.  

En obebodd ö kräver ju en hel del om man inte ska tälta. Man behöver till exempel färskt vatten, el och ett bra avlopp. Då kanske det är bättre att hyra en ö.


Har du inte de pengarna att spendera kan du försöka med ett enklare men bra alternativ.

men solen och värmen kanske blir lite annorlunda mot på en ö i Grekland.

Hör av er om ni köper en ö.

Veckans bok- och filmtips

Bok – En man som heter Ove

Författare till boken En man som heter Ove är Fredrik Backman. Boken var den mest sålda i Sverige under 2013 och har sålts i över 300 000 exemplar i mer än 20 länder.

Boken är en fantastisk skojig historia om mannen Ove som snart är pensionär, samtidigt är den tragisk och man känner medlidande med denna rara farbror. Hans fru dog för några år sedan och han anses bitter av grannarna efter det. Ove vill ha ordning och reda på saker o ting och tycker inte själv att han är bitter. 

Jag tror en del män känner igen sig som Ove, eller vad säger ni?

Fredrik Backman har tidigare utkommit med boken Saker som min son behöver veta om världen. 2013 kom boken Min mormor hälsar och säger förlåt och 2014 Britt-Marie var här. Jag måste absolut läsa dem också.

En man som heter Ove har gjort succé som teater på Rival i Stockholm med Johan Rheborg och det finns platser kvar på några föreställningar under hösten om ni vill se den.
 
Nu under våren har boken filmatiserats med Rolf Lassgård i huvudrollen. Filmen har premiär på juldagen 2015.

Film – Någonting måste gå sönder

Filmen är en känsloladdad film som handlar om Sebastian och Andreas som blir förälskade i varann. Andreas har problem med att han är kär i Sebastian som egentligen känner sig mest hemma som kvinnan Ellie.

Filmen bygger på Eli Levéns roman Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.

Saga Becker som är en transperson och skådespelerska sommarpratade i P1 den 3 juli. Har ni inte lyssnat på henne gör gärna det, ett kanonprogram.

Hon fick i år ta emot en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll 2014 i filmen Någonting måste gå sönder av Ester Martin Bergsmark. Bergsmark fick Guldbagge för bästa dokumentär 2008 tillsammans med Mark Hammarberg. Hen säger sig vara en transperson.

För mig blev filmen en upplysning om hur djä..... en transperson kan ha det och att samhället måste ta problemen på allvar. Mycket bra film som är väl värd att se.

Spela gitarr – en fortsatt dröm

Att kunna spela gitarr har varit en dröm för mig under lång tid men något fel blev det nog i programmeringen av mig för det går inte.

Redan i ungdomen tog jag mina sista slantar och köpte en gitarr, anmälde mig till en gitarrkurs med ett riktigt proffs. 

Jag försökte verkligen, jag övade och övade ackord men nej, det gick inte att få något flyt på ackordbytena. Sedan har gitarren hängt med mig i flytt efter flytt men jag ledsnade på att öva och insåg att jag har inte ens det där som krävs för att bli en dålig gitarrist.

För ett par år sedan ville min son ha en gitarr och då vaknade mitt intresse på nytt. En del av de gamla strängarna hade gått av. Jag investerade i nya strängar och en stämapparat men kom ändå inte igång. 

För några veckor sedan fick jag helt plötsligt en ingivelse att Youtube skulle kunna hjälpa mig. Fram med gitarren och strängarna, på med ett Youtube-klipp hur man byter strängar och efter ett par timmars slit var strängarna på plats, jag genomsvett och helt slut. 

Dagen efter tog jag fram stämapparaten och med hjälp av de fantastiska gitarristerna på Youtube lyckades jag stämma gitarren efter säkert fyra timmar och jag var helt slut igen.

Tredje dagen var det så dags att börja med C-ackordet för att spela Proud Mary. Högerhanden skulle jag med tummen dra ner, med pekfingret upp, klapp på gitarren, nästa med pekfingret upp. Tror det heter fyrtakt. Den duktiga läraren på Youtube-klippet tyckte att jag kunde öva tjugo minuter på det. Jag övade och övade men efter en timme gav jag upp. Hade fruktansvärt ont i fingrarna och handleden kändes helt urledvriden.

Fjärde dagen, jag kan ju inte bara ge upp. Nu skulle jag lära mig att byta ackord från C till G och till A-moll, men …, Ja, ni förstår det funkar inte bara för mig. Kan man få något chip inopererat som gör att det blir lättare. Har även testat piano och munspel men det är lika illa där. Tror ni triangel skulle vara något för mig? Ni vet Gudrun spelade ju det.

Ni som kan spela gitarr. Ni är beundransvärda, hur bär ni er åt?

Ljungarocken

Ni som inte haft semester ännu och längtar efter sol och värme, det kommer att bli kanonväder. Jag känner det på mig.

Resan till Ljungarocken började rätt kyligt. Vi övernattade i Björnrike på vägen till Ljungaverk och där blåste det, regnade och var +7º. 

Det blev i alla fall bättre. På fredagskvällen när festivalen började kom det lite regn men det finns ju varma tröjor, regnläder och stövlar som tur är. ”Ljungarocken” satt inte i vägen så att säga. Takida och Ulf Lundell höjde värmen några grader. Lundell har jag aldrig sett live tidigare. Han var riktigt bra, vilket ös det var på ”gubben”. För att inte tala om Smalare än Thord, coverband, jovisst men nu börjar vi snacka om publikvärmare.

På lördagskvällen var det sjukt mycket folk, vädret på topp och hemmabandet Stiftelsen drog igång. Vilken känsla det måste vara att stå på scenen i hembyn och lira så marken gungar av publiken. Jag glömmer det aldrig och det gör inte grabbarna i bandet heller, jag lovar.

Tjejer är ju tyvärr underrepresenterade bland festivalbanden men Heavy Tiger är ett band att lägga på minnet. Ser och hör er gärna fler gånger, tjejer.

Hoffmaestro lyckades få publiken att riktigt komma loss, vilket tryck och vilken kondis de må ha. Jag säger bara det, har ni inte sett dem live. Gör det!

Tack Ljungarocken för ett par fantastiska kvällar som jag lever länge på.
Välordnat och bra men för lite baja-major. 

Ha det bra i hängmattan. Vi hörs!