Alla
har väl hört talas om framgångarna för Donald Trump i
opinionsmätningarna inför valet i USA 2016.
Donald
Trump föddes i New York 1946. Han är mångmiljardär,
företagsledare och känd för sina skyskrapor på Manhattan och i en
del andra amerikanska städer.
2004
deltog han i NBC:s dokusåpa ”The Apprentice” där tävlandet
gick ut på att nå en toppnivå som företagsledare i ett av Donald
Trumps företag. Vinnaren fick en årslön 250 000 USA $. Trumps
uppgift i varje avsnitt var att avskeda någon av de tävlade.
Trump
äger skönhetstävlingarna Miss USA och Miss Universum som NBC har
sänt men efter att han förra året uttalade sig negativt om
illegala invandrare från Mexiko fick Trump sparken från NBC och
skönhetstävlingarna slutade att sändas. Den latinamerikanska
tv-kanalen Univision har också brutit avtalet med Trump efter hans
uttalande.
Hans
åsikter får mig att undra vad amerikanarna ser hos en sådan man.
Han har bland annat sagt att global uppvärmning behövs med tanke på
hur kallt det är i New York, att miljövänliga glödlampor orsakar
cancer och att oljepriserna inte ska höjas. Kvinnor som motarbetar
honom kallar han fula på både in- och utsidan.
Trump
är en duktig debattör och stjäl show efter show vid olika
politikerdebatter. Han skryter, skrävlar, säger det ingen annan
törs säga och beter sig inte som man förväntar sig av en
politiker och just detta går hem hos amerikanarna. Men
jag tror att även amerikanarna när det väl är dags att rösta på
en ny president inser att Donald Trump bara är en pajas.
För
ett par veckor sedan när jag var i Stockholm köpte jag tidningen
Situation Sthlm. Jag
har många gånger tänkt att jag skulle köpa den men det har inte
blivit av. Tidningen
är en så kallad gatutidning och med det menas att den säljs av
hemlösa, ungefär hälften av försäljningsintäkterna går till de
hemlösa. I augusti 995 kom första numret. Tidningen tillhör
International Network of Street Papers som är en paraplyorganisation
med utbredning i 36 länder. Tidningen
kommer ut en gång i månaden, läses av 153 000 personer och handlar
om Stockholm med dess invånare, aktuella händelser, recensioner om
kultur, böcker, film och musik. Tidningen har fått flera priser.
2008
kom boken Hemlös – med egna ord ut som är en samling av
reportage från tidningen. Boken har fått utmärkelsen Silverpocket
av Svenska förläggarföreningen för närmare 45 000 sålda
exemplar i kategorin fackböcker. I augusti i år kom andra boken ut med reportage från 2008-2014.
Genom
tidningsförsäljningen stödjer verksamheten försäljarnas kamp
tillbaka till ett värdigt liv. De får också hjälp med kontakten
till myndigheter och annan rådgivning som kan bli aktuell. Det
finns undervisningsmaterial för att bland annat upplysa om mänskliga
rättigheter, demokrati och utanförskap som skolorna kan ta del av. Företag
är välkomna att annonsera i tidningen, bli prenumerant eller
sponsra verksamheten på annat sätt. Man kan även boka
föreläsningar om socialt utanförskap och vägen tillbaka.
Som privatperson kan ni få hem tidningen i brevlådan och stötta
verksamheten på så sätt. Kontakta situationsthlm@pressdata.se
eller ring 08-799 63 86.
Verksamheten
har en blogg där ni kan läsa om tidningsförsäljarnas upplevelser.
Man
kan gå på studiebesök på Timmermansgatan 38 i Stockholm för att
få veta mer om Situation Sthlm:s verksamhet. Under
hösten 2015 är dessa tillfällen: 14/10, 18/11, och 9/12.
Alla tillfällen kl. 10.00.
Har
ni haft en gammal bil som inte gör som ni vill? Nej, jag tänkte
väl det men det har jag haft.
När
jag var liten hade vi en grön Renault CV 4, den gillade jag inte då
men nu tycker jag den var rätt häftig. Man öppnade framdörrarna
framifrån, fattar ni vilken pärla.
Så
tänkte min pappa köpa en Laban. Vet ni vad det är? Jo, en riktigt
ful bil men den kan tydligen gå många mil.
Som
tur var blev det ingen Laban men en blå Ford Anglia.
Det
var på den tiden man såg skillnad på bilmärkena. Nu ser ju alla
nästan likadana ut.
Sen
hade vi en vinröd Volvo PV med delad fram- och bakruta som tyvärr
fick sluta sina dagar äggindränkt mot en bergvägg. Jo, min pappa
sålde ägg till ostaffären i stan och hade bilen full med äggkorgar
när det inte bar sig bättre en hal vinterdag än att han fick sladd
på bilen och där låg vi i diket mot en bergvägg med ägg rinnande
runt om. Varken PV:n eller min pappa blev sig lika efter den dagen.
Så
växte jag upp tog körkort och drömde om en gul folka men min pappa
hade en kompis som var bilförsäljare och han hade hittat en grå
Saab 2-taktare som man körde på oljeblandat bränsle, hade
rattväxel och osade pekka. Jo, den var så fin och välskött så
den skulle vi absolut köpa, sa min pappa. Den var inte alls så
häftig som folkan jag sett men eftersom min pappa betalade fick det
bli så.
Efter
ytterligare något år fick min pappa behålla den stinkande
2-taktarn och jag åkte till Stockholm och med hjälp av syrrans
kille inhandlade en röd Volvo Amazon B20 Sport. Nu började det
likna något. Den var riktigt rolig att köra och med bakhjulsdriften
på vintern blev det många sladdar.
Min
nästa bil blev en Saab 96 som kokade var och varannan dag. Då bodde
jag ett par mil utanför Umeå. Jag hade med mig vatten i bilen men
den drack mer än en kamel så när jag åkte hem från jobbet fick
jag ofta stanna vid en gård och be om vatten. Fyllde på kylarcement
och sålde den.
Senare i livet hade min sambo och jag en Saab 900 ett tag. Det var på den tiden man
inte hade mobiltelefon. Saaben stannade rätt var det var och ville
inte starta. Jag hade ofta bråttom från jobbet för att hämta
barnen på dagis och då vägrade bilen att starta. Vilken
frustration, fick ofta vinka in en bil som kunde hjälpa mig med
startkablar. Dörrlåsen på bilen var inte heller av bästa kvalité.
Rätt som det var fick man krypa in via bagagedörren då de andra
låsen inte funkade.
Så
blev det en vit Ford Mondeo. En gång var vi på väg hem från en
fjällsemester när min kära sambo missade att bilen framför
stannat i en korsning. Det var ingen hård smäll men dragkroken på
den framförvarande bilen tog död på vår bil. Har ni koll på vad
ni har för försäkringsbolag? Vi hade i alla fall bytt ett par
gånger och vi kom inte ihåg var bilen var försäkrad. Vi ringde
det gamla försäkringsbolaget och tänk de kunde se vilken bolag vi
hade. Det blev bärgning och hyrbil med all packning, inte kul men
varje gång jag hör Lena Ph sjunga ”Det gör ont” tänker jag på
det. Den låten spelades nämligen på radion minst tio gånger den
dagen.
Elof Sundin är en
påhittad person i Uppsala studentliv. Han ”föddes” 1943 och
började sin bana på teologiska institutionen under 1960-talet. På
den tiden antecknade man sitt namn i en närvarolista. Någon skrev
på skämt in honom på listan och när han senare blev uppropad
svarade någon ”Ja”.
Hans namn skrevs på fler närvarolistor
och skrivningar lämnades in i hans namn. Lärarna började fråga
efter honom. Hans namn fördes vidare i flera studentgenerationer.
Upsala
Nya Tidning skrev 1984 att Elof Sundin skulle disputera i kyrkorätt.
Bluffen genomfördes och studenter och lärare vid teologiska
fakulteten som visste hur det var med Elof Sundin höll tyst. Han
tillhörde Norrbyska studenthemmet och där firade man den fiktiva
promotionen med doktorsdiplom på väggen. En
tackannons till alla som hyllat honom infördes i Upsala Nya
Tidning. Legenden om Elof Sundin lever fortfarande på
studenthemmet i Uppsala men på grund av dagens digitala system har
bruket av honom försvårats.
2011 började Teologiska studierådet vid Uppsala universitet dela
ut Elof Sundin-priset till den student som ”utmärkt
sig genom att främja god stämning, kamratanda eller god arbetsmiljö
bland studenterna vid Teologiska institutionen”.
Finns en person
som heter Elof Sundin i Sundbyberg, undrar om han är äkta?
Hittade en gammal klassiker i bokhyllan som jag läste för många
år sedan men den tål att läsas igen, särskilt för mig som har
glömt bort handlingen. På andra sidan midnatt av
Sidney Sheldon har nog många hört talas om.
Sidney Sheldon, föddes 1917 och dog 2007. Han var en
amerikansk författare, skrev manus, regisserade och producerade
TV-serier och filmer. Han gav ut sina första dikter som tioåring.
Sidney Sheldon fick en
Oscar för TV-serien I Dream of Jeannie som
spelades in i slutet av 1960-talet med Larry Hagman i en av
huvudrollerna. Larry Hagman kanske ni kommer i håg som J.R i
TV-serien Dallas från 1978 – 1991. Han var den enda skådespelaren
som var med i alla 357 avsnitten. Larry Hagman dog 2012.
I boken På andra sidan midnatt får
vi i början möta den vackra Noelle Page som är misstänkt för
mord. Noelle har tidigare i livet lärt sig hur man kan styra männen
med en vacker kropp och med rätt intelligens. Hon möter den snygga
amerikanska piloten Larry Douglas som hon sedan inte kan glömma.
Parallellt
med Noelles story får vi följa Catherine Alexanders uppväxt med
studier, jobb och kärlekshistorier. Spänning i boken stiger då man
börjar förstå hur dessa båda kvinnors vägar korsas. Handlingen utspelar sig i Frankrike och USA under andra
världskriget med dess fasor och ohylligheter.
Boken har även filmatiserats med Charles Jarrott som regissör.
Charles Jarrott fick 1970 utmärkelsen Golden Globe för filmen De
tusen dagarnas drottning.
Veckans vackraste morgon upplevde jag i morse, den var magisk.
Det är alltid spännande att gå på Fotografiska muséet i
Stockholm. Nu har jag bara varit där två gånger så jag har
förhoppningsvis många gånger kvar.
Det var lång kö till Fotografiska den här söndagen. Nu visas
Nygårds Karin Bengtsson Untold Stories fram till 15
november 2015. Hennes samlade verk är minnesbilder från 2004 fram
till idag.
Om du tänker dig livet så har du vissa minnesbilder från
olika händelser. Det är just sådana minnesbilder som Untold
Stories visar.
Du kan hitta dina egna minnesbilder i hennes bilder. Bilderna passar
in i alla tidsepoker. Våra känslor som bilderna visar är desamma
oavsett om det var igår eller för etthundra år sedan.
Karin Bengtsson bor och arbetar i Södåkra, Höganäs. Hon är
konstnär och har en trädgård som är som en utställningslokal med
konstverk av betong, porslin, mosaik med mera. Hon älskar
blommor och närheten till naturen går igen i många av hennes verk. Hennes fotografier är inga spontant tagna bilder utan väl
arrangerade med hjälp av manus, scenografi, regi precis som en riktig filmproduktion. Hon har bland annat studerat vid Nordens Fotoskola, Biskops-Arnö.
Erasmusutbyte. vid Folkwang Schule, Universität Essen och vid
Avdelningen för fotografikonst, Konstindustriella Högskolan, UIAH,
Helsingfors. Karin Bengtsson har tilldelats ett flertal
stipendier, bland annat Stockholms stads kulturstipendium 2011.
Vi går vidare till Inez & Vinoodh utställning Pretty
Much Everything 2015 som
pågår till 27 september 2015.
Bilderna och filmen av Inez & Vinoodh sa mig ingenting förutom
att det är mycket kvinnliga stjärtar. Visst är vissa bilder
humoristiska med små konstnärliga detaljer men det är inget jag
skulle vilja ha hemma.
De
holländska fotograferna Inez och Vinoodh är konstnärer inom mode-
och reklambranschen. Inez
och Vinoodh träffades under studietiden på Art Academy i Amsterdam
och i början på nittiotalet började de formellt samarbeta som
konstnärer.
De bor i New York sedan 1995 där de jobbar med stylister, art
directors, make-up artister med flera. Inez och Vinoodh har
gjort reklam och kampanjer för de stora märkena,
bland annat Nina Ricci, Christian Dior Gucci, Chloé, Chanel. De har
gjort omslag med kända artister till magasin som Vogue och The New
York Magazine.
Bild från Inez & Vinoodh utställning Pretty
Much Everything 2015 på Fotografiska.
De flesta av människorna som stod i kö till Fotografiska kom för
att se den brittiska fotografen Nick Brandts fantastiska bilder.
Tyvärr var det sista dagen i söndags men han kommer igen var så
säker.
Nick Brandt fotograferar lejon, elefanter, giraffer och andra djur på
savannen utan teleobjektiv. Han kommer på det sättet väldigt nära
djuren men det är inget jag rekommenderar er att göra.
Fotografiska anordnar turnerande utställningar med svenska och
internationella erkända fotografer. Utställningarna är
tillgängliga för lån över hela världen, för en period på upp
till tre månader.