Egentligen vet jag inte varför jag fick höftledsartros, jag har inte haft ett arbete som skulle påverka det, har det inte i släkten och jag är inte för tjock. Det kan vara överbelastning av mina skakningar i vänster sida pga parkinson men nu när jag fått hjälp och slutat skaka kanske det kan bli ordning på höften.
Haft ont sedan september 2013, röntgade i februari 2014 och fick beskedet att det var början till artros. Gått med kryckor sedan i maj förra året och nu är jag väldigt trött på mitt kryckliv. Var till ortoped i höstas som sa att det inte var aktuellt med operation eftersom det är risk för att den nya leden inte håller sig på plats utan hoppar ur led när man har parkinson.
Ny röntgen i tisdags som visade svår artros och knappt något ledbrosk kvar. Ja, det visste jag ju med den smärtan jag har. Tidigare har jag varit ute och gått mycket men som sagt sedan ett halvår tillbaka har jag knappt kunnat ta mig runt i lägenheten med kryckorna ens. Har nu en rullstol som mina vänner kan skjutsa mig i så att jag kommer ut men min kondition är lika med noll. När jag ser andra gå förbi fönstret tänker jag på hur det var förr, tänk att bara kunna gå en promenad, vilken lycka. Nu är en ny remiss skriven till ortopeden. Vad ska de göra? Kommer de fortfarande att säga att det inte är aktuellt med operation? Jag är väldigt glad för min DBS-operation och att jag inte skakar längre men samtidigt undrar jag om jag fått hjälp ett år tidigare hade höftledsartrosen kanske aldrig blivit så svår?
 |
| Jag på väg upp på Kebnekaise 2012 |
Jag har sedan flera år haft ett träningsprogram på ca en timme varje morgon för att underlätta stelhet. Efter operationen har jag tagit det lugnt och den här veckan har jag börjat igen men fy så tungt det är och vilken smärta i höften men vad sjutton jag ger mig inte i första taget.
Så ni andra som har artros kämpa på, prata med sjukvården. Utmana dig själv och ge dig inte!
Lycka till!
https://www.youtube.com/watch?v=pRZqRjxkHpk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar