måndag 31 augusti 2015

Jag börjar bli rädd....

Vart är Sverige och världen på väg?

Detta hemska Isis får Hitler att framstå som en duvunge. Om hundra år kommer man att förfäras över hur man kunde låta Isis hållas under tiden övriga världen tittade på.
Alla kan inte bara fortsätta att fly, vi måste på något sätt få stopp på de hemska terrordåden. Ett är säkert vi kan inte prata förstånd med dessa människor. De verkar vilja förstöra hela världen, vill inte att en enda människa ska få vara lycklig utan de skapar anförvanter som de tagit ifrån allt och som sedan vill hämnas på allt och alla. Vi är på väg mot helvetet och världskriget närmar sig.

Vi får höra på nyheterna varje vecka om att det behövs mer resurser.

Polisen hinner inte med sitt jobb. Många brott läggs ner utan utredning. Den organiserade brottsligheten behöver stora resurser.

Skolan ställt inför stora utmaningar. Många barn får inte stöd hemma och behöver därför extra mycket hjälp i skolan. Nollvision mot mobbingen är ett krav. Det måste vara viktigare att lärarna undervisar och tar hand om eleverna på rätt sätt än att de har klart med legitimationen.

Våra ungdomar behöver motiveras och inte tvingas in i utbildning. De ska inte behöva flytta till Norge för att få jobb, vi måste skapa bra förutsättningar för dem här. När man är ung och oerfaren får man räkna med lite lägre lön men den ska räcka till boende och mat.

Våra äldre ska inte behöva lämnas ensamma och isolerade i sina hem under flera timmar när de skulle må mycket bättre av att komma i på ett äldreboende med ett socialt liv. Man ska bli omhändertagen på ett bra sätt oavsett var man bor.
Se tidigare inlägg.


Vad ska det bli av vårt försvar? Förr hade vi allmän värnplikt och det var väl inte det ultimata, så blev det neddragningar och särskild utbildning för de som kände sig manade. Nu är det inte mycket med vårt försvar och somliga menar att det inte behövs. Jag tycker absolut att vi ska ha ett försvar, särskilt med tanke på vad som händer i världen.
Läs förslag om medborgargarde.

Svenska järnvägen törs jag snart inte åka på. Sedan trafikverket tog över underhållet från Banverket har de blivit sämre. Jobben läggs ut på entreprenad och ingen verkar ta ansvaret på allvar.

Cancer är en fruktansvärd sjukdom och visst botar man många fler nu än för tio år sedan men när jag hör att det hänger på var man bor i landet blir jag rädd. Man ska få samma möjlighet till vård oavsett var man bor. Det gäller även annan vård.

Sjukvården har långa köer i många fall där den som tjatar mest kommer före i kön. Köerna skulle minska om sjuksköterskorna kunde ta hand om de sjuka istället för att svara på onödiga telefonsamtal.
Psykvården måste snarast förbättras.

Försäkringskassan var inte bra förr men nu känns den som en kontrollverksamhet där svårt sjuka blir anklagade för att inte vilja jobba.

Att våra tänder blivit sämre beror på att många inte tycker de har råd med tandvård. Står man i kö till folktandvården kan man få vänta länge eftersom akuta tandvårdsproblem hos invandrarna går före i kö. Det är klart många invandrare har sämre tandstatus men det skapar segregation i samhället. Låt invandrare med akuta tandvårdsproblem ha en egen kö till dess att de kan ingå i den vanliga tandvården.

Arbetsförmedling ska hjälpa folk i arbete genom matchning och inte tvinga den arbetssökande att söka arbeten den inte är kvalificerad för. Hjälp den sökande till utbildning som företagen efterfrågar.
Invandrare med utbildning som vi är i behov av, till exempel sjuksköterskor ska snabbt få hjälp med svenskan och kompletterande utbildning för att kunna börja jobba och försörja sig.



Föräldrar tas ifrån rätten att själva avgöra vad som är bäst för deras familj. Föräldrarna kan få tips och råd från pedagogerna om hur de ska få sina barn att bli ansvarsfulla medborgare i framtiden så behöver de inte känna att de inte duger som föräldrar.

Vad ska vi med landsbygden till? Jo, det kan jag upplysa alla politiker om, det är därifrån mycket av vår mat kommer, skogen, energin samt att människan oftast mår bättre av att bo på landsbygden än av att bo i storstaden så varför vill ni styra oss till storstäderna?
Om inte så många jobb styrdes till storstäderna så skulle många kunna bo i landsortskommunerna där det finns fler bostäder.
Fram för en levande landsbygd.
 
Visst behövs skatter för att finansiera alla reformer som behövs men låt oss känna att vi får något vettigt för pengarna som ska gagna vårt land och sälj inte ut hela Sverige AB.

Ni politiker funderar på varför Sverigedemokraterna växer. Jag är inte Sverigedemokrat och inte rasist men ska det fortsätta så här blir jag väl snart det. Ungern bygger murar. Varför det? Jo, jag tror de har börjat inse att deras land är på väg att utarmas. Det är väl inte så vi vill ha det?

Vi har inte krigat i vårt land sedan början av 1800-talet och våra förfäder ha byggt upp vårt land till ett tryggt och modernt land men nu börjar jag bli rädd för att det som är uppbyggt kommer att rasera. Visst ska vi ta emot flyktingar men vi måste också kunna ta hand om dem så de också kan bli trygga, sociala medborgare som kan försörja sig själva.

Jag är ingen expert på flyktingar men det kan väl de flesta inse att flyktingarna har upplevt hemska saker som de behöver professionell hjälp med att bearbeta. Många flyktingar sätts tillsammans i flyktingboenden som de vore de bästa vänner vilket de inte alltid är. För att man flyr från olika länder och olika kulturer behöver man inte så fort man kommer till Sverige bli de bästa vännerna.
De som är villiga att lära sig svenska, att jobba och försörja sig ska hjälpas men de som inte är vill det eller som begår brott ska ut ur vårt land.
Läs tidigare inlägg.

Låt mig inte behöva vara rädd för framtiden i mitt eget land.




lördag 29 augusti 2015

Veckans bok- och filmtips

Nu har jag läst Britt-Marie var här av Fredrik Backman.
Fredrik Backman har jag skrivit om tidigare.

Britt-Marie, en dam som är 60+och alltid varit hemmafru, inte har några egna drömmar eller har hängt med i samhällsutvecklingen, men som älskar att städa och är fantastiskt duktig på det. En dag lämnar hon sin man då han hittat en annan kvinna. Hon går till arbetsförmedlingen och tror att hon kan få ett jobb på stört. I alla fall träffar hon en kanontjej på AF som verkligen ställer upp både dag o natt. Trots att Britt-Marie är utan yrkeserfarenhet och social kompetens lyckas tjejen på AF fixa ett tillfälligt jobb på en fritidsgård i den lilla orten Borg där allt är nedlagt och bortglömt.

I det lilla samhället har fritidsgården, pizzerian, livsmedelsaffären, posten, bilverkstaden och puben blivit ett och samma ställe där Borgs tragiska invånare möts. Trots alla personliga öden ställer de upp för varandra när det gäller.
Britt-Marie som hatar fotboll blir ofrivilligt tränare för ungdomarnas fotbollslag.

Britt-Marie är tämligen gnällig och hennes förväntan på att arbetsförmedlingen ska kunna fixa ett jobb direkt gör att jag undrar vilken värld hon har levt i, så går det inte till på arbetsförmedlingen som väl ni också vet.
Boken speglar vad som händer med dagens landsbygd och det känns riktigt sorgligt.

Jag höll på att ge upp vid sidan femtio men etthundrafemtio sidor senare börjar jag gilla Britt-Marie och till och med kan tycka att boken är lite roligt. 

Tråkig, tjatig, sorglig, smårolig kanske blir en kanonfilm om rätt regissören sätter tänderna i den.



Veckans film A most Violent Year är skriven och regisserad av J C Chandor som även gjort Margin Call och All Is Lost. Chandor är amerikan och har fått den amerikanska utmärkelsen The Independent Spirit Awards för Margin Call.

Abel, en ärlig och målmedveten affärsman drabbas av 1980-talets korruption och brottslighet i New York. Medan Abel kämpar mot detta börjar åklagarmyndigheten att kolla upp hans affärer. Abel behöver pengar för att investera men banken drar sig ur då de hört att åtal ska väckas mot honom.
Abels fru är uppväxt med en far som är känd för att inte ha de vitaste affärerna och hon försöker rädda företaget på sitt eget sätt.

Filmen är inte särskilt våldsam trots titeln men blir ganska spännande och jag kan varmt rekommendera den.


fredag 28 augusti 2015

Ny dag nya möjligheter

Är ni skrockfulla? Tror ni på det övernaturliga? 

Vissa dagar går allt på tok, det behöver inte vara fredagen den 13:e utan det bara sker tokiga saker som är oförklarliga.
13 är ett oturstal enligt västerländsk folktro och fredagar har ända sedan antiken räknats som en ond dag. 
Räddningstjänst har tagit fram statistik som visar att det händer mindre olyckor fredagen den 13:e. Jag undrar om det beror på att folk är försiktigare den dagen. 

13 april 2029 beräknar NASA att asteroiden Apophis kommer att passera nära jorden men inte att krocka med oss. Vi får väl se. 

Nästa fredag den 13:e är i november så ta det lugnt den dagen. 

 

Brukar ni gå på brunnslock? 

Vet ni att brunnar med A på betyder otur i kärlek och de med K på betyder tur i kärlek. 

 

Visst har jag någon gång plockat sju sorters blommor och lagt under huvudkudden på midsommarafton för att drömma om min tillkommande men inte har det hjälpt.

Jag har aldrig varit speciellt skrockfull och nu förstår jag varför livet är som det är.

Du ska inte heller gå på en spricka i gatan då vet man aldrig vad som kan hända.
Ett tag trodde jag att det skulle hända något hemskt om jag lade nycklarna på bordet men så testade jag och det hände inget särskilt.
När jag var liten råkade jag krossa en spegel och fick jag höra att det skulle ge sju års olycka. Ja, livet var väl inte alltid så kul men sju års olycka var nog till att ta i.

Om man råkar döda en spindel blir det regn. Jag bär numera ut spindlarna men vad hjälper det.
Peppar, peppar ta i trä säger jag då och då och knackar i trä eller i mitt huvud om jag sagt något hemskt som jag inte vill ska hända.
Visst säger jag tvi, tvi, tvi när jag ser en svart katt som går över vägen för att skydda mig mot olyckor.
Många gånger har jag gått under stegar och inte har det hänt mer än normalt då heller.

När någon nyser säger jag prosit som betyder må det gagna men en del säger Gud signe.
Hålla tummarna för att allt ska gå bra för någon annan är en fin gest.

Förr hade man en ett-öring i skon för att undvika fattigdom.
Jag hade en peng från mitt födelseår i skon när jag gifte mig som skulle ge mig tur. Det började med att prästen åkte vilse när han skulle viga oss.

Annars säger sägnen att man ska ha något gammalt, något nytt, något lånat och något blått på sig på bröllopsdagen. Något gammalt för att man inte ska glömma det som varit, något nytt för att det ska bli bra i framtiden, något lånat för att inte glömma sina vänner och något blått för hoppet i framtiden.

Syr bruden sin egen brudklänning och sticker sig på nålen får hon gråta lika många gånger som hon sticker sig.
Regnar det på brudslöjan betyder det tur eller otur beroende på vilken del av Sverige man kommer ifrån.
Är ringen för stor blir äktenskapet kort och har brudgummen glömt ringen blir det mycket gräl.
Ni som vill gifta er prova aldrig någon annans vigselring, då blir det inget bröllop.

Den som säger Ja högst kommer att styra mest i äktenskapet.

Ris skadar inte fåglarna men det kan vara trevligare med såpbubblor, finns särskilda som inte ger fläckar på kläderna.
Tårtan är viktig för lyckan men bruden ska inte baka den själv för då blir lyckan kort.

Om handlingen blir till en tvångshandling kan livet bli bra jobbigt.

Om det nu är en sån där omöjlig dag så kommer det en ny dag med nya möjligheter imorgon, tack och lov.

Trevlig helg!


tisdag 25 augusti 2015

Fotboll

Igår var jag på fotboll i Norrköping. Hur jag hamnade där kan jag själv undra?

Jag har precis läst boken Britt-Marie var här av Fredrik Backman, kan den ha påverkat mig. Berättar mer om boken på söndag.

Jag har aldrig varit ett stort fotbollsfan men man kan ändra sig. När jag var liten började jag tycka illa om fotboll och jag tror det beror på att min pappa åkte och tittade på matcher men han frågade aldrig om jag ville följa med. Åkte han inte på fotboll så tittade han på matcher på TV. Han lekte sällan med mig och så valde han att titta på fotboll istället för att vara med mig.

I tonåren åkte jag själv på fotbollsmatcher men det var mest för att kolla in killarna, själva spelet intresserade mig inte. Så hade jag någon pojkvän som intresserade sig mer för fotboll än för mig och då förstår ni ju var det slutade.

När jag började bli vuxen lyckades en kompis få med mig på fotbollsträning och det var ganska kul men jag ledsnade snart och förstod fortfarande inget om fotboll. 

Så fick jag egna barn som jag försökte styra in på ridning som jag gillade men inte ville de rida. Nej, det var fotboll de ville hålla på med. Barnens pappa var mycket intresserad av fotboll och följde med dem på matcher i ur och skur. Jag var med ibland men tyckte mest det var jobbigt med alla pappor som gnällde över tränare, domare och hur dåliga de var.

Nu tycker till och med jag att det är kul när det går bra för svenska landslag, både herrar, damer och U21. För ett par år sedan var jag på Friends arena och såg EM-finalen mellan Tyskland och Norge och igår var jag alltså i Norrköping och såg dem vinna över Helsingborg med 3-2. Jag förstår fortfarande inte fotboll men min son som var med förklarade ett och annat. Det var jättekul och vilken härlig familjär stämning. 

När jag kom hem såg jag på TV att Djurgården -Hammarby hade spelat och där hade inte stämningen varit lika familjär. Man hade kastat in bengaliska eldar som skadat folk. Jag kan inte tro att det är fotbollsintresserade som gör något sådant. Hur kan de komma in på arenan med liknande föremål? 
Kan arrangörerna inte få stopp på dessa huliganfasoner kommer vanligt folk att sluta gå på matcherna. Det är väl inte så vi vill ha det svenska samhället?







söndag 23 augusti 2015

Veckans bok- och filmtips

är Anna Janssons deckare, Alkemins eviga eld, den tolfte boken hon skriver om Maria Wern.

Ordet alkemi kommer från grekiskan och betyder metallgjutning. På medeltiden, före den vetenskapliga kemins uppkomst fanns den så kallade alkemin då man försökte framställa guld med hjälp av magi inom den andliga världen. Alkemisten använde sig av ett rött pulver som kallades ”De vises sten” och som i den andliga processen förvandlade metaller till ”guld” som dock mest liknade kattguld.

Författaren Anna Jansson är gotländska och hennes böcker om Maria Wern utspelar sig mestadels på Gotland. Hennes första bok kom ut år 2000 och sedan har det blivit en bok varje år, bara det är rätt imponerande. Böckerna om Maria Wern har sålt i över 2 miljoner exemplar runt om i världen och även visats som TV-serie. 
 
Anna Jansson är sjuksköterska och har även skrivit böcker om vårdetik och en del barnböcker.

Vad handlar då Alkemins eviga eld om?

Jo, kommissarie Tomas Hartman letar efter sin gamla farbror, glaskonstnären Justus Hartman som han inte har träffat på länge. Det visar sig att farbrodern blivit kidnappad av en mördare som vill lära sig alkemins principer med dess mysticism innan det är för sent. Maria Wern hittar ett lik och börjar koppla ihop det med försvinnandet av glaskonstnären Justus Hartman. 
 
En spännande bok som jag blev beroende av och inte kunde lägga ifrån mig.




The Broken Circle Breakdown är en riktigt bra film men kunde ha en svensk titel.

Filmen är ett belgiskt dram som vann pris för bästa utländska film vid Césargalan 2014, fick två priser vid Tribeca Film Festival. Regissören Felix Van Groeningen har även fått Europaparlamentets LUX-pris 2013 för filmen.

Filmen är en kärlekshistoria. Elsie och Diders är väldigt olika men ändå uppstår kärlek direkt. De får en dotter Maybelle som tyvärr blir allvarligt sjuk och deras liv förändras totalt. Elsie har en tatueringsstudio och hon sjunger i bluegrassbandet där Diders spelar banjo. Vi får följa deras kamp när dottern blir sjuk, var och en på sitt sätt för att klara vardagen. 

Det kanske inte låter så märkvärdigt men är en mycket känslosam film som jag tycker är väl värd att se.



fredag 21 augusti 2015

Folkhögskoleliv med skoskav och liftande

Kan ni tänka er att jag gick på folkhögskola i Sveg i tre år, ja, tre år. Helt otroligt.
Kommer ihåg att jag skjutsade upp en kompis som skulle börja där och så blev jag kvar. Hur det gick till vet jag inte.


I alla fall tycker jag att folkhögskola är ett väldigt bra alternativ för utbildning, särskilt om man bor där. Det sociala livet ger så mycket.

Sen hände det saker som var mindre kul som den gången jag köpt ett par ursnygga stövlar och gick med dem från Bäckedals folkhögskola till Svegs centrum, det var nästan 2 km. Det är ju inte det smartaste att gå längre sträckor i ett par nya skor som ni vet och när jag var på hemväg hade jag fått rejält ont av skoskav. Jag hade funderingar på att ta av mig stövlarna men det hade inte varit bättre att gå i minusgrader och snö. När jag kom tillbaka till skolan hade jag ett värkande köttsår på hälen. Det slutade med att jag fick uppsöka läkare som sa till mig att sitta i såpvatten med foten varje dag och så fick jag penicillin. Det dröjde bra länge innan jag hade stövlarna igen, fick mest gå omkring i träskor.

På den tiden var det vanligt att man liftade när man skulle någonstans. Jag och en kompis hade ibland som söndagsnöje att lifta till någon annan ort för att fika men oftast liftade jag när pengarna var slut och jag skulle hem till mina föräldrar. 

Ni som har åkt vägen mellan Mora och Sveg vet att det mest är skog och chansen att få åka med någon inte alltid är så stor.
En söndagskväll stod jag i korsningen från Mora mot Sveg i mörkret och liftade men det gick inte så bra. Klockan var runt tio på kvällen när jag gav upp och gick till första huset vid korsningen och knackade på. En äldre man öppnade, han bodde där med sin fru. Jag sa som det var att jag försökte lifta men att det inte gick något bra och frågade om jag kunde få sova hos dem under natten. Å tänk, det fick jag. Fick även frukost innan jag på nytt gav mig ut på vägen igen. Jag har många gånger skänkt en tacksamhetens tanke till dessa fantastiska människor som lät mig sova på soffan. 

I dagens samhälle rekommenderar jag ingen att lifta eller ta upp liftare, det känns alltför riskabelt men det finns sajter på nätet som är seriösa där man kan åka med varandra, till exempel Skjutsagruppen.


Ha en toppenhelg!

Var rädd om fötterna, ta sköna, bra skor som är väl ingångna

lördag 15 augusti 2015

Veckans bok- och filmtips

Har just läst Karin Alvtegens bok Skam som var omöjlig att släppa, ville bara fortsätta att läsa. Jag tror inte jag andades på hela tiden när jag läste den, så himla bra.

Skam handlar om två olika kvinnor, Monika och Maj-Britt som inte känner varandra men båda har med sig traumatiska händelser tidigare i livet som styr deras personligheter och beslut i sitt nuvarande liv. När de sedan träffas och upptäcker varandras rädslor håller allt på att braka samman om det inte vore för Ellinor.

Karin Alvtegen är Astrid Lindgrens bror Gunnar Ericssons barnbarn. 1993 omkom Karins bror i en olycka och först efter tre år kom sorgen och hon upplevde panikångest. Hon fick behandling och därefter började filmrekvisitören Karin att skriva.

Böckerna Skuld och Saknad har sålts i över 100 000 exemplar i Sverige, Svek har sålts i över 200 000 ex. Skam är mer psykologisk thriller än deckare.
Hennes böcker har översatts till 22 olika språk. 
 
2001 fick Karin Alvtegen priset Guldnyckeln för boken Saknad.
2005 blev Skam Årets bok hos Månadens bok.
2007 fick hon Palle Rosenkrantz-priset för boken Skugga.

2010 kom En sannolik historia som är en annan genre.
Fjärilseffekten är hennes senaste bok.

Saknad har blivit populär som brittisk tv-serie under namnet Missing och har filmatiserats för TV.
Både amerikanarna och britterna ska filma Svek

 

En gammal filmklassiker är Björn Skifs Strulfrån 1988.
Hade inte sett den på länge och fick för mig att jag skulle se den igår. Den är ganska rolig även om den inte är någon jättebra filmen jag satt och skrattade högt för mig själv.




Filmen Den gröna cykeln är inspelad i Saudiearabien med regi av Haifaa al-Mansour som är Saudiearabiens första kvinnliga regissör.

10-åriga Wadjda går i flickskola men beter sig inte som en flicka ska enligt normerna i Saudiarabien. Hon vill verkligen ha en cykel men i Saudiarabien är det inte lämpligt att en flicka cyklar. Hennes strävan och frihetslängtan får henne att delta i en skoltävling där hon tänker använda prispengarna till att köpa cykeln hon sett om hon vinner men det blir inte riktigt som hon tänkt sig.


Filmen är mycket sevärd och förhoppningsvis har den hjälpt till att öka jämlikheten i ett samhälle vi har svårt att förstå. Vi i den västerländska världen får en inblick i ett samhälle långt från vad vi är vana vid.





fredag 14 augusti 2015

Lägga sig

Hur gör ni när ni ska lägga er och sova för natten?

När mina barn bodde hemma skrattade de åt mig för jag kunde säga -Nu går jag och lägger mig.
Och vad hände? Jo, på vägen till sängen upptäckte jag en massa saker som behövde fixas, som smutstvätt som skulle till smutskorgen, post som inte blivit öppnad, att toarullen var slut, en katt som ville ha mat. Ja, det kunde bli en hel del innan jag landade i sängen, ofta efter min man och mina barn som då redan låg och sov.


Jag tror men vet inte att när männen ska lägga sig så gör de det, inte hittar en massa saker som behöver göras på vägen. Varför är det vi kvinnor som upptäcker dessa saker, varför kan vi inte blunda för det och gå till säng? Jag kan bli lite avundsjuk på de som bara kan bortse från smutstvätten, posten eller vad det nu är och bara lägga sig.

Har ni upplevt samma problem?

Ni som har barn vet att tiden springer iväg och man hinner inte allt man ska. En kväll hade jag bestämt mig för att ta ett härligt bad men klockan gick och gick. Plötsligt när jag höll på att tömma upp badvattnet upptäckte jag att klockan närmade sig midnatt men jag badade ändå och hade en härlig stund.

Minns också en gång i tiden när jag jobbade på resebyrå. Jag hade kommit i säng vid halv tolv när jag kom på att jag inte skrivit ut flygbiljetter till några resenärer och dagen efter skulle priset höjas automatiskt. Vad gör jag? Jo, eftersom jag hade den stora lyckan att bo på samma ort som jobbet var kastade jag mig till jobbet och skrev ut biljetterna innan tolvslaget. Mina kollegor skrattade gott åt det i flera år.

Jag har nästan aldrig haft svårt att somna men här kommer några tips om ni har det.





torsdag 13 augusti 2015

50+

Ibland har de sina fördelar att vara 50 +. 

En kompis och jag gick in på en bar efter en promenad en kväll, ja det är ett tag sedan. Vi satt jätteskönt i en soffa. Mittemot stod det två fåtöljer. En man frågade om han fick låna en fåtölj. Efter ett tag kom det ytterligare en man och frågade om han fick låna den andra fåtöljen. Visst, det går bra svarade vi bägge gångerna. 
 Hade det varit för 20 år sedan hade männen istället frågat om de fått sätta sig hos oss och sedan börjat inleda ett samtal för att kolla om det kunde resultera i någon gemensam fortsättning på kvällen. Vi hade då tyst suckat. - Jaha, så var det slut på vårt trevliga tjejsnack på tu man hand. Men nu för tiden är det inget problem längre. Vi kan lugnt prata vidare för de vill ju bara låna fåtöljen.

Lustig händelse på gymmet

En gång när jag var på gymmet hade personalen rast och telefonen började ringa. 
Det ringde och ringde, Nej, nu får jag nog svara tänkte jag. Så jag tog upp luren och svarade att personalen var på rast. Då sa rösten i telefonen, ”Är det Ann-Marie?” Jag förstod ingenting och trodde det var ”dolda kameran”. 
Det visade sig att det var en kompis till min som som ringde och kände igen min röst.

Hur stor är chansen att man svarar i telefonen på gymmet och det är en bekant i andra ändan av luren? Ja, om man inte jobbar där förstås.








Veckans bok- och filmtips

Peter Robinson är en brittisk författare som bor i Toronto. Han har skrivit en hel uppsjö av kriminalromaner och fått många priser. De flesta böckerna handlar om överkommissarie Alan Banks. Flera böcker har också visats som TV-serier med Stephen Tompkinson som Alan Banks.

Boken En ovanligt torr sommar kom med svensk översättning 2001 och fick Svenska Deckarakademins Martin Beck Award för bästa utländska kriminalroman. 

2006 erhöll Kall som graven Palle Rosenkrantz-priset, den danska deckarakademiens pris för årets bästa kriminalroman. Den har jag tyvärr inte läst men ska göra det. 

En ovanligt torr sommar imponerade inte på mig de första 50 sidorna men som tur var gav jag inte upp. Boken visade sig vara väldigt spännande och jag kunde knappt lägga ifrån mig den. 
 
Man får följa ett antal personer i en engelsk by under kriget. Byn drabbas senare av översvämning och står ödelagd. Parallellt med berättelsen från krigsåren får man i nutid vara med när ett kvinnoskelett hittas på platsen. Överkommissarie Banks och kriminalinspektör Cabbot får ta hand om utredningen.

Veckans filmtips 100 steg från Bombay till Paris av Lasse Hallström är en drama-komedi som är väl värd att se. Filmen baseras på boken En fransk curry av Richard C Morais. 
 
Filmen är lite lång men annars är det en mysig, romantisk må-bra-film.

En indisk restaurang-familj flyr till Frankrike. De åker runt i en gammal bil som brakar samman ute på landet. De får hjälp och bestämmer sig för att starta en indisk restaurang i den lilla byn. Där finns redan en fransk fin restaurang och ägarinnan känner en viss konkurrens från den nya restaurangen. Ett litet krig mellan restaurangerna uppstår och jag tror att många kockar känner igen sig i flera situationer.


Skicka gärna vykort

Brukar ni skicka riktiga vykort?

Nu för tiden i vårt digitala samhälle skickar man ofta ett foto man tagit själv via sms. Jättekul att få men så händer det ett par gånger om året att det dimper ner ett riktigt vykort från någon vän i brevlådan. Det sätter jag upp på kylskåpet och ser varje dag. Tänk det skrivna ordet på papper finns kvar i många år men ett sms försvinner och glöms bort ganska fort.

Jag hittade gamla vykort efter mina föräldrar i en låda. Det var lite svårt att läsa en del, särskilt de som var närmare 100 år, ja, det är sant, de var så gamla, skickade till mina far- och morföräldrar. Tänk att mina föräldrar sparat dem och nu sitter jag här och funderar på vilka personerna var som skickat dem. 

I framtiden kommer vårt kulturarv att utarmas då vi inte sparar våra brev och meddelanden till varandra eftersom de är digitala. 

Jag hittade även vykort till mig från gamla vänner jag glömt bort. Nu ska jag försöka hitta dem igen via facebook eller ”goggla” på deras namn, tänk vad roligt om jag lyckas få tag i dem.

Vet inte vad jag ska göra med de gamla vykorten, har sett att en del säljer gamla kort på Tradera.
Men vill jag sälja dem? Mina barn bara kanske tycker det är spännande med 100 år gamla vykort. 

I slutet av 1800-talet började man att sälja "Brefkort med vyer" som vykorten kallades.

Sveriges äldsta vykort såldes för 15 000 kr på en auktion 1996. 
En man i Värnamo tros ha hittat världens äldsta vykort som är skrivet 1844, finns bud på 50 000 kr för det men är tydligen inte till salu.
Finns en sida på nätet om gamla vykort om ni vill veta mer.

Leta på vinden, ni kanske hittar en förmögenhet.
Börja skriv vanliga brev och vykort, det kommer att uppskattas i framtiden.



söndag 9 augusti 2015

Veckans bok- och filmtips

När jag läste boken Svensk Maffia och även del 2 som är en fortsättning av författarna Lasse Weirup och Matti Larsson blev jag riktigt arg.
Lasse Weirup jobbar även som kriminalreporter och har fick 2005 Svenska Carnegie Institutets journalistpris. Matti Larsson är chefsredaktör på Nyhetsbyrån Siren.
Böckerna är inga vanliga romaner utan innehåller fakta om den svenska organiserade brottsligheten och polisens arbete mot den.

Att organiserad brottslighet i vårt land inte kan stoppas är för dj....... Dessa kriminella gäng bygger sitt eget samhälle under egna regler. Framför allt är det mc-gäng som lockar till sig ungdomar som inte nöjer sig med det vanliga Svensson-livet utan söker andra ”kickar” i livet som många djupt ångrar senare.

Brottsligheten sprider sig och många kanske tycker det är harmlöst till att börja med men sedan när det blir allvar hotas de och deras familjer. På ytan kan en person se ut som en smart och duktig företagare men under ytan finns ”maffiakungen” som inte skyr några medel medel för att komma åt stora summor pengar. 
Polisen och rättssamhället kommer ofta inte åt denna brottslighet då gängen skyddar varandra och det kostar skattebetalarna mycket pengar för utredningar som sedan läggs ner.


En film som alla bör se är Stå upp för de tysta.


Titta i morgon måndag 10 augusti kl 7.15 på SVTs Gomorron Sverige där man intervjuar Lennart Bång som gjort kortfilmen Ståupp för de tysta som handlar om mobbing.


Jaghar tidigare skrivit om detta ämne som man aldrig får glömmas bort och måste tas på fullt allvar.




torsdag 6 augusti 2015

Vem låste cykeln?

Har ni upptäckt att det sker saker som är oförklarliga? Ja, att ni förmodligen själv har gjort det men inte är medveten om det?

Jag har många gånger funderat på vem som låste cykeln? Det är ganska klart att jag själv har låst cykeln men jag kan inte minnas det.

Ibland blir jag rädd när jag kört bil och har åkt förbi och genom de gamla vanliga gatorna men jag minns det inte. Har ni varit med om det? Förmodligen är jag så van att åka samma sträcka att hjärnan är ute på egna äventyr men skulle det hända något utöver det vanliga så vaknar hjärnan till.

Det händer även att hjärnan spelar andra spratt med mig. Till exempel att jag går in i ett rum och när jag kommer dit vet jag inte varför jag har gått dit. Går ut igen och då skrattar den inre rösten åt mig och talar om varför jag skulle gå in i rummet. Har även hört om folk som letat efter sin mobil och det visat sig att den låg i kylskåpet och mackan på bänken. 
 
Har ni gått hemifrån och kommer på att ni inte vet om ni låste dörren, stängde av plattan eller strykjärnet? För att slippa oron i fortsättningen säg högt - ”Nu stänger jag av plattan” eller -”Nu låser jag dörren”. Det hjälper, jag lovar.

Det händer att den där inre rösten vill få en på negativa tankar. Om jag ska göra något jobbigt som att prata inför en grupp kanske den inre rösten säger att det kommer att bli kaos och att jag inte kommer att lyckas få fram mitt budskap. Då får jag tänka igenom ordentligt vad jag vill ha sagt och har jag tid på mig skriver jag stödord och tränar på mitt tal framför spegeln. Jag bestämmer mig för att det ska gå bra. Så småningom kommer den positiva inre rösten och trycker ner den negativa och säger att detta kommer att gå bra. 
Vad är det värsta som kan hända? Ja, att jag inte vet vad jag ska säga, då har jag mina stödord, eller att jag snubblar in. I så fall bjud på dig själv och jag lovar att du har fått allas uppmärksamhet. Prata högt och tydligt så alla hör vad du säger. 
 
Vet du att de flesta är livrädda för att prata inför andra. Det finns ett bra sätt att komma över det. Gör det ofta och öva, öva, öva på det, och du när du har gjort något jobbigt, klappa dig själv på axeln, fira med att unna dig något gott eller köp något du vill ha. Kom även ihåg att klappa andra på axeln och berömma den som gjort något bra.

Konsten att prata inför publik.

 
En lärare sa en gång att vissa beslut måste mogna till och det har jag märkt stämmer. Om jag inte direkt vet om jag ska säga ja eller nej i en fråga, låter jag beslutet vila och mogna. Det kan ta flera dagar ibland och under tiden kan saker och ting förändras och sen' är svaret ganska givet.

Ha de gött!

Många är rädda för höjder





söndag 2 augusti 2015

Veckans bok- och filmtips

Nu har jag läst Kajsa Ingemarssons bok Lyckans hjul.

KajsaIngemarsson har jag skrivit om tidigare.

Lyckans hjul handlar om tre kvinnor som är grannar och om deras vardagsliv, drömmar och hur livet plötsligt kan ändras. En mystisk kvinna flyttar in i ett av grannhusen och de tre kvinnorna får anledning att börja umgås på ett nytt sätt som gör att livet tar en annan riktning.

Det låter ju inte så upphetsande och det är det inte heller men ändå har boken något visst som man inte kan släppa.
Det är en lättläst må bra-bok som passar för kvinnor i åldern 30 år och uppåt.



Har inget bra filmtips just nu men tänkte slå ett slag för alla filmstudios som finns runt om i Sverige.

Sveriges förenade filmstudios finns på ca 100 orter.
 
Finns det ingen där du bor kan du starta en. För att titta på filmerna som SFF har tillgång till betalar varje filmstudio en medlemsavgift till SFF. Alla som är filmintresserade köper ett medlemskort av den lokala filmstudion och dess styrelse bestämmer vilka filmer och hur många filmer som ska visas.
Vilka filmer som finns att tillgå hittar du här.
Det är många gånger väldigt bra filmer som inte visas på SF-biograferna.