måndag 28 december 2015

Sällskapsspel

Gillar ni att spela sällskapsspel? 
Jag tycker det är roligt men det är allt för sällan det blir av att göra det. Julen är dock en tid då vi i min familj tar oss tid att spela.

Den här julen fick min son spelet Carcassonne. Det var ganska mycket att läsa igenom innan vi förstod poängsystemet. Spelet går ut på att bygga upp ett landskap med städer under medeltiden med hjälp av brickor. Varje spelare försöker att bygga så stora städer som möjligt och ockupera gräsytor eller vägar. Man kan hjälpa varandra eller sätta käppar i hjulet för de andra.





Vi spelade även Rappakalja extreme som är ett inspirerande och kreativt spel där den som hittar på bästa förklaringen till orden oftast vinner. Spelet påminner mycket om Malarky om ni känner till det.

Det gamla affärsspelet Monopol där man blir fastighetsägare och får känna på makten och rikedomens fram- och baksidor är spännande. Spelet introducerades redan 1935.

Yatzy, kortspel och andra små spel är bra att ha med sig på resan.
Vanliga frågesportspel blir lite tråkiga tycker jag och en del är fruktansvärt svåra.

Jag har letat efter ett spel om att rädda Moder Jord från den globala uppvärmningen men inte hittat något. Kanske Naturskyddsföreningen kan utveckla ett. Det skulle kunna visa oss vad som förstör vår jord och vad vi behöver göra för att rädda den. Till exempel får man poäng för att köpa en bil som inte använder sig av fossila bränslen men man får ännu mer poäng om man istället cyklar.

Boken Ägodela kan jag verkligen rekommendera, ett nytt sätt att tänka när det gäller att spara på resurserna.

Lyssna på vinterprataren Johan Rockström som är professor i miljövetenskap.

Här kommer tips på bra och roliga spel.

Har ni några egna tips får ni gärna höra av er, tack.




torsdag 24 december 2015

God Jul och Gott Nytt År!

Ja, så var det jul igen och vi önskar varandra ”God Jul och Gott Nytt År” men sen då? Är det bara tomma ord för inte blir det väl så mycket bättre eller gör det de?

Har ni sett årets julkalender ”Tusen år till julafton”? När jag ser den kan jag konstatera att det blivit bättre för oss i Sverige men på många ställen i världen har de inte kommit längre än vi hade gjort för hundra år sedan. Tänk att vi flydde vårt land, inte på grund av krig och terrorism utan fattigdom. Det är så lätt att glömma vår historia och vi tar för givet allt som vi har idag. Vi ställer kanske orimliga krav på delar av världen som inte varit med och skapat det kapitalistiska samhället med resultat som global uppvärmning? Ska de länderna få vara med och betala notan för det vi ställt till? Nej, vi behöver själva ta konsekvenserna och se till att jorden blir en plats att leva på för framtida generationer samtidigt som vi tillsammans med de underutvecklade länderna bygger ett hållbart samhälle där även de får möjligheten att ta del av vår fantastiska moder Jord.


God Jul och Gott Nytt År
med en hälsning från min vän Lars Lager.






lördag 28 november 2015

Facebook

Farväl Facebook på ett tag. Ja, kära vänner jag har inaktiverat mitt facebook-konto. Varför kanske ni undrar? 
Jo, jag får dåligt samvete för att jag inte hinner med att läsa och kommentera vad alla ni gör och skriver om, så nu tar jag en paus. Har inte bestämt mig för om jag ska komma tillbaka heller, det visar sig.

Många är så beroende av Facebook att de har det med sig i mobilen och måste uppdatera sig hela tiden. Jag tror inte det är hälsosamt att vara så beroende men visst är det upp till var och en.

Facebook startade 2004 av Mark Zuckerberg tillsammans med Eduardo Saverin, Dustin Moskovitz och Chris Hughes. Nu har Facebook över 1, 35 miljarder användare. Helt sjukt många eller hur?

Som ni förstår har Mark Zuckerberg tjänat en hacka, hans förmögenhet uppgår till över 367 miljarder kronor.

I Kina baiduar man. Vet ni inte vad det är?
Jo, det är samma som när vi säger googla men i Kina är det företaget Baidu som vunnit kampen om internetsökandet, och de är ju många, närmare 600 miljoner användare. 70 miljoner använder internet varje dag och 75 % av dem baiduar.

Baidus använder sig av artificiell intelligens för att manipulera användarna till vissa annonsörer.

Myndigheterna i Kina kontrollerar internet, blockerar bland annat Facebook, Twitter, Youtube och Google. Den som sprider rykten och missleder på internet kan straffas med upp till sju år i fängelse. Utlänningar i Kina brukar använda sig av VPN för att kringgå blockeringarna så nu försöker myndigheterna även att stoppa VPN-tjänsterna.

Hur är det i Ryssland då?
Jo, staten försöker även där ta kontrollen över internet.

22 miljoner använder Facebook men nu vill staten att alla företag som finns på ryska servrar ska lagra personuppgifter om ryska medborgare men Facebook vägrar.

Afrika har över en miljard invånare, 120 miljoner använder Facebook men det är ett begränsat internet utan Google och Youtube. I Nigeria och Kenya ansluter de flesta via mobilen.

Facebook ska även lanseras i området söder om Sahara under nästa år. Man hoppas att det ska utveckla Afrika åt rätt håll och minska fattigdomen. Man erbjuder tillsammans med andra webbföretag gratis internet via mobilen med internet.org. Tjänsten finns nu i 19 afrikanska länder och i Indien men det är ett väldigt begränsat internet och därför blivit hårt kritiserat.

I Pakistan har tillgången till internet stärkt kvinnorna och frigjort dem men tyvärr har näthatet mot dem ökat.

I Nordkorea är Youtube mycket begränsat och endast ett fåtal har tillgång till internet som är hårt censurerat av den kommunistiska diktaturen.

Internet är fortfarande som en fluga för vissa i världen.






söndag 22 november 2015

Snart jul

En vecka till första advent och en månad till jul.

Kan ni fatta att det snart är jul? 

Hösten har gått så fantastiskt fort och höstvädret har varit så fint här hos mig. Nu är det frost ute och det är så vackert, julstämningen kommer sakta smygande och med den lite julstress men i år ska jag inte stressa. Känner ni igen er? 

Varje år säger jag att jag inte ska stressa och visst har jag blivit bättre på att ta det lugnt. Säger att jag inte ska göra så mycket och bara köpa lite julklappar. Så när det bara är några dagar flyger något konstigt i mig och jag får för mig att jag måste fixa fler julklappar, baka och göra julgodis. Vart tog den förnuftiga jag vägen som skulle ta det lugnt?

När adventsljusstakarna tänds i fönstren känns det mysigt och förhoppningsfullt, jag vill glömma bort all världens ondska och tro att alla är goda. Då julen kommer ska man umgås med nära och kära men hur är det för alla som är ensamma och för de som vet att det blir bråk i familjen, kanske spriten kommer fram och som vi vet klarar inte alla av att hantera spriten på rätt sätt. En del har kanske förlorat sin käraste under året och då blir julen extra jobbig.

Jag önskar att alla ska få en fröjdefull jul som man sjunger om men tyvärr är inte verkligheten sådan.

Ni som jobbar med alternativ jul inom kyrkan och andra organisationer gör ett fantastiskt jobb och ni som inte vill vara själva på julen sök upp något alternativ julfirande och förgyll tillvaron för andra samtidigt som ni själva får ta del av en varm gemenskap.




fredag 13 november 2015

Släktforskning


Har ni funderat på var era förfäder kom ifrån?
Det har jag.

Jag gick en kurs i släktforskning för många år sedan och när kursledare frågade om vi visste var våra släktingar kom ifrån visade det sig att jag var släkt på långt håll med en av de andra kursdeltagarna.
På den tiden fick man beställa microfiche-kort från SVAR, Svensk Arkivinformation och läsa på biblioteket i en mikrokortsläsare. Det tog evigheter att få fram information om man över huvud taget hittade något.

Nu har jag börjat en ny kurs i släktforskning och tänk så mycket enklare det är med internet.
Så mycket som har skannats in från kyrkböcker och andra källor. Det är rena guldgruvan och hittar man inte rätt är det bara att söka vidare. Men det är lätt att fastna i det, timmarna flyger iväg och det gäller att skriva upp var man har hittat uppgifterna för att kunna gå tillbaka om man behöver kolla upp det igen.


Det är otroligt att de redan på 1700-talet hade så bra koll på vart folk flyttade och visste ni att man redan på 1800-talet började vaccinera mot koppor. Det är inte lätt att tyda allt men det finns hjälp att få.

Imorgon 14 nov är det arkivens dag då har ni möjlighet att ta del av historiska handlingar och intressanta föredrag på er hemort. 

Kom igång med släktforskning med SVT.

Här kommer en lista över bra webbsidor:

Militära inskrivningsområden 

Svensk militärhistoria
 
Centrala soldatregistret 

I Bygdeband, Sveriges enda rikstäckande webbplats för lokalhistoria. Bakom materialet står runt 560 hembygdsföreningar och deras engagerade medlemmar.

Demografisk Databas Södra Sverige  

Sveriges Släktforskarförbund är det sammanhållande organet för den svenska släktforskarrörelsen. 

Riksarkivet 

Riksantikvarieämbetet är den myndighet som gör så att kulturarvet bevaras, används och utvecklas.

Tidningen Släkthistoria riktar sig till dig som redan håller på med släktforskning, är sugen på att börja eller helt enkelt nyfiken på släkt- och bygdehistoria.


Lantmäteriets historiska kartor.


EmiWeb är Skandinaviens webbsida för in- och utvandring till och från Norden.


MyHeritage vill underlätta för människor i hela världen att använda Internets styrka för att upptäcka sitt arv och stärka banden med släktingar och vänner.


Ancestry är ett globalt nätverk.
 

Hitta nu levande släktingar på Birthday.


Sist men inte minst har vi ArkivDigital, ett program som vi använder på kursen. 

Många tar naturligtvis betalt för sina tjänster och det kan jag förstå då det är mycket jobb med inskanning av material. Ibland på helgerna kan man prova gratis så gå in och kolla den här spännande världen.


Arkivdagar 2016










Återkommer

Hej på er,

Förstår om ni undrar vart jag har tagit vägen.

Jag har haft fullt upp med att röja bland gamla foton och så har jag börjat släktforska, jättespännande.

Berättar mer om det senare idag, så håll ut ni som väntar.



lördag 7 november 2015

Morgonsoffan

I går morse var jag på Morgonsoffan. Vet ni inte vad Morgonsoffan är?
Det är en inspirerande träff för företagare som vill nätverka.

Först fick jag fiska upp en lapp ur en korg till bordsplaceringen. Sedan minglade jag runt lite och pratade med redan bekanta.

Så började det bli dags att hämta en kopp kaffe och en macka och leta rätt på bordet. Det satt ingen vid bordet när jag kom, vad spännande, undrar vilka jag får sitta med, tänker jag. En tjej spelar gitarr och sjunger lugnt och behagligt, folk sitter och småpratar runt om.

Efter en stund dyker första gästen upp vid mitt bord, vi känner inte varandra men jobbar på samma företag. Så kommer en kollega och slår sig ner, stämningen stiger vid bordet. Jag får se en tjej jag känner igen men inte träffat på länge, hon och en tjej till styr stegen mot mitt bord. Vi hälsar och pratar lite kort. Det dyker upp en dam till vid bordet som jag hinner prata lite med innan presentationen av huvudpersonerna börjar.


Julia Rosqvist intervjuar dagens gäster. Först är det Emma Hansson från Regionförbundet Sörmland, bloggaren och fotografen Sofia Jansson, Mokkasin,
Peter Henriksson som är säkerhetschef i Katrineholms kommun och Ulf Skagerström från företaget Matsmart.

Julia blandar intervjuerna med att lotta ut små presenter, boktips och reklaminslag från andra företag. Tiden bara flyger iväg och efteråt fortsätter jag att mingla runt en stund innan det är dags att fortsätta med dagen vanliga bestyr. 

Morgonsoffan är ett bra koncept som jag rekommenderar er att besöka om det finns i närheten av er.

Trevlig helg!

 
Nätverka med framgång i Morgonsoffan

lördag 31 oktober 2015

En novell till

För ett par veckor sedan fick ni läsa en novell som jag skrev som 14-åring. Här kommer ytterligare en, som är en deckare.

Smugglarna

Det börjar en kväll i september. Det är mörkt ute och det blåser. Vi bor i en villa utanför staden där det är glest bebyggt. Jag är ensam hemma, mamma och pappa är på teater.
Jag sitter och läser en bra Allers-bok när telefonen ringer. Klockan är elva på kvällen. Vem kan det vara som ringer. Jag svarar, det är Bitte, hon låter upprörd.
- Skynda dig hit, fort viskar hon.
- Vad är det? frågar jag. Men det knäpper bara till, hon har lagt på luren.

Bitte bor en halv kilometer från mig. Ska jag gå tänker jag. Det är väl bäst eftersom hon lät så upprörd. Jag tar på mig kappan och stövlarna. När jag går undrar jag om inte hennes föräldrar är hemma. Det lyser i deras vardagsrum. Ingen öppnar när jag ringer på. Jag känner på dörren, den är öppen så jag går in. Jag ropar på Bitte men ingen svarar. Det lyste ju i vardagsrummet, hon måste väl vara här tänker jag- Dörren till trädgården slår. Jag går ut dit, tänder lyset till terrassen. Då ser jag det. Jag bara skriker och rusar därifrån, springer och springer, vet inte vart. Så snubblar jag och allt blir svart.

När jag vaknar ligger jag i en säng. Det första jag tänker på är Bitte. Hon låg där i gräset på rygg, blodet rann från munnen och halsen. Ohh, det var hemskt. Jag undrar om någon har hittat henne och om hon är död. Plötsligt kommer jag att tänka på att jag inte är hemma. Jag ligger i ett rum, med bara en säng och en massa böcker. Tapeterna är trasiga. Jag försöker att resa mig men det värker i benet så det är svårt. Jag haltar fram till fönstret. Där ute ligger det en stor avfallshög. Var är jag, dörren är låst. Jag tar en bok men den går inte att öppna, igenklistrad. Vad ska jag göra.

Någon ryter till att jag ska lägga mig. Jag vänder mig om, där står en man. Han har ett stort ärr över högra kinden och ena örat är bortopererat. Han ser hemsk ut, jag ryser.
- Lägg dig eller kom med mig, ryter han.
Jag följer med honom. Vi går i en lång korridor, nedför en trappa och in genom en dörr. Där inne sitter en dam. När mannen börjar prata med henne förstår jag att hon är ledaren för det hela. Hon börjar fråga ut mig om mig och Bitte. När jag inte säger någonting säger hon att det är nog bäst att jag svarar. - För man vet aldrig hur länge du får leva.

Jag förstår att det är dom som har mördat Bitte, men varför. Hon börjar fråga igen om mig och Bitte, då svarar jag. Hon frågar om jag är 15 år gammal som Bitte var. - Ja, svarar jag på nästan alla frågor. Hon vet massor om Bitte som jag trodde bara Bitte och jag visste. Plötsligt börjar jag att gråta då klipper hon till mig så jag gråter ännu mera.

Efter förhöret får jag följa med i en lastbil. Jag får sitta med förbundna ögon. Då kommer jag att tänka på att Bitte varit så konstig på sista tiden. Hon har skolkat och börjat röka igen och en dag när vi gick hem fick hon se någon vid kiosken och började spring. Jag frågade vad det var med henne. Hon bara sade mannen, mannen gång på gång. Kunde de vara samma man.

Ush, jag blev rädd, vad tänker de göra med mig. Om jag skulle försöka att rymma under natten. Vi åker länge. Mannen och kvinnan säger inte ett ord till varandra på hela tiden. När vi stannar leder de mig ut och in i ett hus. De tar av mig bindeln. Då ser jag att vi är i ett tomt stall. Jag har fortfarande inte fått något att äta men jag törs inte fråga. På natten blir jag bunden i en spilta. Jag har lärt mig av Bengt (min kille) hur man löser upp vissa knutar. Till sist lyckas jag få upp knuten så att jag kan ta mig därifrån.

Jag smyger mig ur spiltan, lite längre bort ligger mannen och sover. Vaknar han nu slår han väl ihjäl mig, tänker jag. Ja kommer ut osedd men vart ska jag gå. Jag måste vara långt hemifrån. Det är mörkt ute, jag kan inte springa, jag går länge, länge. Så hör jag en lastbil och jag springer in i skogen. Det är nog de som sett att jag har rymt men det var inte de utan en lastbil på stora vägen som låg bredvid. Om jag gått upp på vägen hade jag kunnat få åka med. Bara inte mannen och kvinnan kom. Just då fick jag höra mannen ropa – Hon finns inte.
- Jag tyckte jag hörde något här intill, svarade kvinnan.
Jag gömde mig under en gran, ibland kom de närmare och så försvann de igen.
Så hör jag mannen ropa alldeles intill mig. - Här, här är hon. Jag hör kvinnan springa fram men jag förstår inte för de kommer inte fram till mig. Det blir helt tyst runt omkring mig, vart har de tagit vägen.

Jag har legat där rätt länge, benen har helt domnat bort. Jag försöker resa mig men benen sjunker ihop, sträcker försiktigt på dem, tar tag i stammen på granen, det är vasst. Så står jag där några minuter sedan smyger jag iväg. Det har börjat ljusna. Ska jag våga gå upp på vägen, jag tvekar först men går sedan upp. Går en bit och liftar så med en man i en svart Amazon. Han frågar vart jag kommer ifrån. Jag svarar att jag kommit med tåget men att jag har slut på pengarna och ska till Stockholm. Han kör mig till en förort till Stockholm. Jag sov en stund i bilen och var inte längre så trött men hungrig. Jag tar några äpplen i en trädgård, sätter mig på en sten och tänker på varför jag sa att jag skulle till Stockholm, det är ju flera mil hemifrån. Så får jag se en telefonhytt och kommer ihåg att jag måste ringa hem men jag har inga pengar.

Jag går upp på vägen igen och får lift med en lastbilschaufför till Stockholm. Jag går till Hötorget där jag träffar några killar som köpt Expressen. Jag tittar i den och får se en notis om att jag är försvunnen. Den ena killen heter Micky, han bjuder på kondis. Sedan säger de att vi ses, så sticker de. Jag sitter och solar hela dagen, på kvällen kommer det flera gäng dit, de är rätt trevliga, spelar gitarr och sjunger. Några frågar mig var jag bor. - På hotell, säger jag. Då börjar jag tänka på var jag ska sova på natten. Senare på kvällen säger jag att jag ska gå och sova. Jag går gata upp och gata ner, livet verkar hopplöst. Jag kan inte gå till polisen för då får mördarna reda på det och då är jag dödens.

Jag sätter mig i en portuppgång, där somnar jag. Nästa morgon vaknar jag av solen och hungern. Jag går till ett snabbköp, där tar jag en limpa, lite ost och en burk öl. Då kommer jag att tänka på Bengt, om jag skulle ringa till honom så han kan komma och hämta mig. Det är ingen som svarar hos honom, jobbar han undrar jag. Så kommer jag ihåg att han är ledig den veckan. Han kanske är hos sina föräldrar, om jag skulle ringa dit. Hans pappa svarar, jag förändrar rösten så han inte ska känna igen den. Hans pappa säger att Bengt inte varit där eller i sin lägenhet på tre dagar. De vet inte var han är och polisen söker efter honom för de tror att han hör till de som mördat Bitte. Jag håller nästan på att skrika att Bengt aldrig skulle kunna vara kompanjon med mördare.

Jag går till en park där jag hittar en tidning. När jag öppnar den får jag se ett kort på Bengt och mördarna. Det står att en man har sett dem tillsammans i en sommarstuga utanför Tullinge. Polisen söker i hela området. Det står även att man tror att även jag blivit mördad.

Jag sitter på en bänk när en man kommer fram till mig med en tidning. Han visar en bild på mig och frågar om det är jag. Jag blir rädd och vill helst springa men mannen ber mig att följa med till polisen, sedan han tvingar mig med. På polisstationen måste jag berätta allt. Samtidigt ringer det på telefonen hos dem, jag tänker inte på vem det kan vara, bara på Bengt. Kan han verkligen vara inblandad.

Polismannen som pratat i telefonen vänder sig till mig. Han ser glad ut, jag undrar vad det är. Då säger han att man fått tag på mördarna och Bengt. Bengt hade inget med mördarna att göra. Han hade åkt till sina föräldrars sommarstuga för han hade glömt ett par böcker där. Det var då han såg en bil åka förbi på vägen utanför stugan. Han tyckte det var konstigt för vägen leder bara till ett gammalt stall. Han följde efter men blev upptäckt och mördarna tog hand om honom. När Bengt kom till stallet hade jag rymt därifrån. Polismannen sa att Bengt snart skulle komma och efter en halvtimma kom han, tala om några som var glada att se varandra.

Mördarna hade tagit livet av Bitte för att hon visste för mycket. De var rädda att hon skulle avslöja dem som smugglare.

Jag glömmer aldrig de tre dagarna.

Jag som 14-årig novellist

söndag 25 oktober 2015

Sommartiden är slut

Glömde ni att ställa om klockan till vintertid natten till idag?
Nej, jag tänkte väl det. 

Numera sitter det liksom i generna att det är tid att ställa om och sedan jag fick lära mig knepet ”att ställa fram trädgårdsmöblerna och ställa tillbaka dem” kommer jag till och med ihåg åt vilket håll klockan ska vridas. 
 
Nuförtiden har man inte så många klockor att ställa om, de flesta är digitala och ändrar tiden automatiskt men på arbetsplatser med många analoga klockor brukar det dröja innan alla blir ändrade. Jag brukar under ganska lång tid åka runt med fel tid i bilen.

Kommer ihåg första åren med ändring till och från sommartid. Jag jobbade på SJ och vi undrade alltid när nattågen skulle komma fram för eventuella anslutningar med andra tåg men för de mesta gick det bra och resenärerna kom till sina destinationer.

Sommartid är en förskjuten normaltid med en timme för att utnyttja ljuset bättre. Det användes under första världskriget men lantbrukarna gillade det inte. 1980 infördes sommartid på nytt. 

Det är mestadels i Europa och Nordamerika som det används. Vi här uppe i norr som ändå har så mycket ljusare på sommaren blir det ingen större skillnad för. Island har ingen sommartid utan UCT som permanent tidszon vilket ger dem ljusare eftermiddagar på vintern. Japan, Kina, Ryssland, Indien och Thailand har inte sommartid.

I USA kallar man det Daylight saving time men de ställer inte om samtidigt som vi.
På södra halvklotet används sommartid i vissa länder under vår vintertid.

DN skriver att flera riksdagsledamöter motionerat för att behålla sommartiden året om. Det främsta skälet är mänskligt. När vi ställer om på hösten blir det väldigt mörkt på kvällarna. Vi skulle kunna använda dagsljuset bättre på eftermiddagen.
 
Vi skulle få cirka 300 timmar extra med dagsljus om vi hade sommartid året runt. Det skulle inte jag tacka nej till.


Har ni varit med om att något gått galet vid ändring av sommartid? Skriv och berätta.

 

fredag 23 oktober 2015

Minnenas afton

Jag har väldigt svårt för att kasta saker, tänker att det kan vara bra att ha. Sedan händer det att jag glömmer bort vad jag har och köper det igen. Nu handlar jag ofta på loppis som tur är. Men ibland är jag glad för att jag inte har slängt vissa saker, som häromdagen när jag hittade en kartong på vinden med dagböcker, brev och noveller från min ungdom.
Jag vill gärna dela med mig av en kärleksnovell jag skrev som 14-åring.

Vilken cirkus
Klockan slår tolv, jag tittar i almanackan. Det är den 6 maj och ett år sedan mitt livs äventyr började. Jag var 16 år och levde som de flesta svenska ungdomar gjorde i den åldern. Jag arbetade i en kiosk i Nybro, en liten stad i Småland. Det hände aldrig något kul där så jag åkte för det mesta hem till Kalmar på helgerna. Så en lördag kom en cirkus till Nybro och naturligtvis stannade jag kvar i stan.
Den lördagen var visst förutspådd att misslyckas för mig. Det började på morgonen när jag upptäckte att jag glömt att köpa mat för helgen eftersom jag brukade äta hemma hos mina föräldrar. Bråttom som jag hade gick förstås blixtlåset sönder i byxorna, sydde dit det fort och sprang till affären. Jag hade ingen inköpslista med mig och när jag kom hem var det tusen saker jag glömt att köpa.
När jag skulle tvätta håret var det någon som tömt ut allt hårschampo. Affärerna var stängda och jag hade inget att tvätta håret med. Så småningom blev jag klar, jag hade tänkt att köpa biljett på dagen så jag inte behövde stå i kö på kvällen.
När jag väl var där fanns det ingen som sålde biljetter. Grinden stod öppen, jag gick in för att hitta den som sålde biljetter men jag såg inte till en människa. Plötsligt fick jag höra ett fräsande ljud, jag skrek till och fick se en guldskimrande lång orm alldeles bredvid mig. Samtidigt kom en kille ut ur en vagn. Jag trodde jag skulle svimma, han var det gulligaste och snyggaste jag någonsin sett. För ett ögonblick glömde jag till och med bort ormen men sedan började jag skrika och gestikulera åt killen så han skulle förstå att det var en orm där. Men det enda han gjorde var att gapskratta. Jag skrek ändå mer och var nära på att bli hysterisk när jag såg att ormen sakta slingrade sig iväg. Då berättade den där urgulliga killen att ormen var helt ofarlig. Jag bara stod och stirrade in i hans mörkbruna ögon och hörde knappt vad han sa. Han frågade vad jag gjorde där, jag förklarade att jag ville köpa en biljett. Han bad mig att följa med honom så skulle vi leta reda på Cita som biljettförsäljaren hette. Det kändes som att jag vandrade på moln istället istället för på ett gropigt fält och mitt hjärta bultade så jag trodde att det hördes över hela staden.

Under tiden som vi letade efter Cita visade Pedro som den där brunögda gossen hette mig runt bland djuren. Ju mer han visade desto mer fick jag lust att börja arbeta på en cirkus och ju mer förälskad blev jag i honom.
När vi gick där kom en dvärg springande och skrek något till Pedro. Jag förstod inte ett dugg av vad han sa men det var tydligen någon om Cita. Pedro sade något till honom och sedan sprang dvärgen iväg till husvagnarna. Pedro berättade att Cita blivit sjuk och de hade ingen som kunde sälja biljetter.
- Jag kan sälja biljetter sa jag utan att tänka på vad jag sa.
- Du är en ängel, sa Pedro. - Kom.
Jag fick följa med till den största och finaste vagnen. Så började jag tänka på vad jag gett mig in på men det var för sent att backa ur. Pedro knackade på dörren, en svarthårig jätte öppnade dörren.
- Fixat, sa Pedro. - Du kan börja kl 18 men först ska du bekanta dig med alla, särskilt ormarna.
Alla var jättebussiga mot mig och djuren blev jag alldeles tokig i.
- Du, glöm inte bort att du ska sälja biljetter, för jag måste gå och träna nu, sa Pedro.
­Va, sa jag-Ska du lämna mig ensam.
- Släpp inte ut några djur bara så är det inget farligt. - Jag kommer till biljettluckan kvart i sex, sa han.
- Jaha, sa jag.
Så gick han och jag kände mig verkligen ensam.
- Du hjälpa mig, skrek någon bakom ryggen på mg. Det var en hästskötare som kom bärande på en låda. Jag hjälpte honom att mata och rykta hästarna. Det var toppenkul. Som tur var kom jag ihåg att titta på klockan. När jag kom från stallet var jag nära att svimma. Vilken kö det var till biljettluckan, det var det värsta jag sett.
Pedro kom som han lovat. Han sa att det nog skulle gå bra. Pedro tog tag i mina händer och log mot mig, sedan gick han. Jag blev som förlamad och bara stirrade efter honom när någon skrek att klockan var över sex. Det gick riktigt bra för mig, biljetterna tog slut på en gång och jag var ganska trött. När klockan var sju kunde jag stänga och gå in och sätta mig på första bänk.
Cirkusen var riktigt bra. Pedro och två killar kom in, de åkte upp i trapetserna och gjorde sina nummer. Men vad nervös jag var för Pedro, tänk om han skulle ramla ner. Jag blev alldeles svett av att se på. När de väl kom ner kändes det som att jag inte hade andats på flera minuter. Pedro tittade åt mitt håll och slängde en slängkyss. Oh, vad han är rar, tänkte jag. Efter föreställningen gick jag in till de andra. Alla var nöjda och glada för en lyckad föreställning.
-Nu ordnar vi fest, sa någon.
Alla var med på det, några tog fram gitarrer och munspel. Vilken fest det blev, jag har aldrig haft så kul. Pedro och jag dansade hela natten. Sedan gick vi till djuren. Jag tittade på klockan, den var fem över fyra.
- Jag måste nog gå hem nu, sa jag.
- Nej, du får inte gå, kan du inte stanna?, sa Pedro.
Jag ville inget hellre, hur skulle jag stå ut utan Pedro.
- Du kan väl resa med oss, sa han.
- Nej, det kan jag inte, det skulle jag inte få för mina föräldrar, sa jag.
- Men du kan väl skriva till dem och berätta var du är, sa han.
- Du är inte klok men jag vill inte gå ifrån dig, sa jag.
- Jag ordnar så att du får följa med sa han. - Vi åker till Göteborg ikväll och sedan till Hamburg, Bonn, Bern, Milano, Rom och till Frankrike.
Milano, Rom, Frankrike med Pedro tänkte jag. Jag hämtar passet.
- Jag följer med, sa jag.
- Du, du…, jag är tokig i dig, sa Pedro.
- Jag också, sa jag. Nu är jag inte alls klok, tänkte jag.
På söndagseftermiddagen hämtade jag passet och lite kläder. Jag ringde och sjukskrev mig.
På kvällen skrev jag ett brev hem om att jag tagit semester.
Så åkte vi iväg med allt pick och pack mot drömmen, trodde jag. Efter ett par dagar var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette. Att cirkuslivet är hårt, fick jag erfara men jag hade ju Pedro. När vi kom till Milano skulle vi ha föreställning i närheten av ett palats. Shejken som ägde palatset var en stor, fet gubbe med tolv fruar. Han blev så förtjust i mig att han ville gifta sig med mig. Han tog tag i mig, jag skrek på Pedro och kämpade emot. Han drog ner mig i en källare och bad mig att stanna hos honom, han kysste mig hårt och brutalt medan jag skrek på hjälp och kämpade emot. Till slut släppte han mig, jag sprang till cirkusen och frågade efter Pedro överallt men ingen hade sett honom. Jag hittade honom i stallet, berättade allt för honom och bad honom hjälpa mig. Men han sa att släppte cirkusen inte mig till shejken skulle hela cirkusfolket med familjer bli olyckliga i all sin framtid.
- Du är inte klok, sa jag.- Vill du verkligen släppa mig till honom.
- Jag har inget val,sa han. - Hans makt är större än någon annans och du är svenska. Ingen törs sätta sig upp mot honom.
- Du som skulle hjälpa mig, sa jag.
- Gå, sa han. - För inte oss alla i olycka.
- Vad har hänt med dig, sa jag.
- Jag ska bekänna allt för dig, sa han.- Jag är gift, får någon här veta att du är med sätts jag i fängelse och du slängs i floden.
- Jag tror dig inte, sa jag.
- Men nu vet du allt, jag tog med dig för att sälja dig till den här shejken eftersom jag behöver pengar till min familj, sa han.
Jag kunde inte tro allt detta om Pedro men det var sant. Jag hade lurats med av hans charm. Oh, dessa kärleksheta italienare.

Ja, så slutar min novell men någon av er kanske kan hitta på en fortsättning?

Kärlek

Varför är kärlek så komplicerat? Varför är vi människor så komplicerade? Varför ska vi krångla till allt istället för att njuta av det goa som finns här och nu?
Är lyckan en sällsynt fågel som bara för en kort stund flyger in och ut ur hjärtat? Varifrån kommer den mörka gamen som vill så sina klor i dig så fort tvivlets tankar närmar sig?
Njut, Lev och Hoppas!


Kärlekslås som kärlekspar satt fast på en bro och kastas nyckeln som en symbol för evig kärlek.




söndag 18 oktober 2015

Hjärnkoll

Är du vänsterstyrd eller högerstyrd?
Vänsterstyrda är bland annat logiska, matematiska, gillar fakta, har ordning och är praktiska. Högerstyrda är fantasifulla, känslostyrda, tänker i bilder och är risktagare.
 
Det handlar naturligtvis om vår kära hjärna och dess mysterium. Att förstå hjärnan har många försökt sig på men det är inte lätt.

Är du en introvert eller extrovert typ?

Är du livlig och sorglös, den som lever i nuet, gillar att stå i centrum och bra på att berätta historier då är du förmodligen sangvinisk och extrovert.

Är du målinriktad, organiserad, hittar praktiska lösningar och får saker och ting gjorda är du antagligen kolerisk, extrovert och född till ledare.

Är du den som håller dig lite i bakgrunden, tänker efter, analyserar, perfektionist, tålmodig och känslig. Då är du introvert och melankolisk.

Är du den lugna typen som inte blir upprörd i första taget, undviker konflikter och en bra lyssnare är du förmodligen introvert och flegmatisk.

De flesta människor är lite av varje men visst känner man igen sig i de olika typerna.

I vårt samhälle uppskattas extroverta mer än introverta. I Japan och Kina gillar man introverta bäst.

För ett par år sedan kom Susan Cains bok Tyst, de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns. Handlar om hur det att leva som introvert i dagens extroverta samhälle.

Susan Cain betonar att läggningen handlar mer om hur man som individ svarar på stimulans och var man hämtar och fyller på energi. Extroverta får sin energi av andra, introverta hämtar sin energi ur sig själva och sina egna tankar.

 
Alla typer är bra på sitt sätt och de flesta företag är i behov av både introvert och extrovert personal för att effektivisera och använda kompetensen på bästa sätt. Samarbetet blir bättre när personalen kompletterar varandra, det blir bättre stämning. Företagen bör rekrytera på bästa sätt genom att kartlägga vilken personlighet som krävs för resp tjänst.

MailOnline har skrivit om psykologen Mary Connells undersökning om var flygpassagerare som reser ofta helst vill sitta.

Den som vill sitta vid gången har ofta stort kontrollbehov, är introvert, vill känna sig fri. Mittensittaren är mycket extrovert, avslappnad eller kanske bara offrar sig. Den som helst sitter vid fönstret är i behov av privat sfär, dagdrömmare och öppen för nya erfarenheter. Tänk på det nästa gång du flyger. 

Vår hjärna med bland annat 100 miljarder nervceller väger lite mer än ett kilo. Och vad händer inne i denna boll med tankar, känslor, minnen, fantasier och allt som styr kroppen. Där inne skickas signaler med 300 km i timmen.

Kolla in Lennart Nilssons Livet sitter i hjärnan.





Pannloberna planerar framtiden och våra medvetna rörelser. Där sitter vår personlighet, koncentrationsförmågan och korttidsminnet.

Hjässloberna omvandlar våra tankar och intryck till rörelser och upplevelser.

Nackloberna ser till att synintryck blir bilder som sammankopplas med vårt minnescentra.

Tinningsloberna gör så att det vi hör kopplas till minnet, där finns Hippocampus för inlärning och lagring och vår rumsuppfattning.

Lillhjärnan ser till att muskler och leder koordinerar rörelser och balans.

Hjärnstammen har till uppgift att kontrollera blodtryck, hjärtslag, andning och reflexer.

Basala ganglierna bearbetar information från hjärnbarken för att styra rörelser.

I ventriklarna bildas ryggmärgsvätskan som transporterar näringsämnen och avfallsprodukter.

Thalamus är kroppens postkontor där information om temperatur, beröring, smärta skickas vidare till vårt medvetande.

Hypothalumus styr hunger, törst, kroppstemperatur, tillväxt och sexualdrift.

Limbiska systemet förmedlar upplevelser av ångest, aggressivitet och är luktcentrum. Sinnesintryck kopplas till känslor, stämningslägen och där skapas den social anpassningen.

I hjärnan finns exempelvis medvetandet, vår analytiska förmåga, vår intelligens, kreativitet, språkförmåga, motivation samt våra känslor och funderingar.

Vi föds med vissa egenskaper och förutsättningar, som bestäms av de gener som finns i arvsmassan. Sedan formas vi också av det som sker i den omgivande miljön. Varje ny erfarenhet vi gör i livet påverkar vårt sätt att tycka och tänka.
Visste ni att rädslan hos en person producerar svett som andra människor påverkas av.

Det är helt otroligt vad denna lilla klump kan mycket.

Adhd-personer måste få utlopp för sin energi för att kunna ta till sig ny kunskap, så har du ADHD lär du dig bättre om du rör på dig eller sitter på en motionscykel när du ska lära dig något.
Ja, motion är naturligtvis viktigt för alla som vill lära sig nya saker.
Att läsa böcker, skriva och hålla hjärnan aktiv kan bevara minnet i höga åldrar, enligt forskarna. 

Robotar håller på att ta över säger forskarna men kan det bli så illa?
Växande datorkraft tillåter maskinerna att lära sig själva genom att de drar slutsatser av den stora mängd data de har tillgång till. Människan blir överflödig, vad händer då och vad händer om maskinerna programmeras med farlig, terrorliknande intelligens?
 
Vill du veta mer om hjärnan, läs Forskning & Framstegs sida.

Introvert eller... Här kan du testa dig
och här.

Finns fler personlighetstest.

och här. 

Har ni sett den fantastiska trollkonstnären och magikern Joe Labero?




Trolleri är konsten att skapa illusioner och sinnesintryck som gör publiken helt förvirrad. Det vi ser verkar helt omöjligt och sker på ett sätt som lurar oss totalt.

Visst är det knepigt med synvillor.
Vad tror ni Mr Bean är för typ?