En man som heter Ove var en härlig historia som jag skrev om förra året men Min mormor hälsar och säger förlåt är då inget för mig. Den är riktigt tråkig, tänkte ge upp efter femtio sidor då den var så seg men fortsatte i alla fall att läsa och visst blev den stundtals bättre men den lyckades aldrig fånga mitt intresse.
Boken handlar om Elsa, snart 8 år som har umgåtts väldigt mycket med sin mormor som är en riktig krutgumma och gör vad som faller henne in.
Elsa är inte som andra barn i hennes ålder och blir därför mobbad i skolan. Hon flyr till sin enda och bästa vän mormodern som tar med Elsa in i fantasins värld till kungariket Landet-Nästan-Vaken med dysfunktionella superhjältar.
Som jag anade av titeln dör mormodern. Hon har dock lämnat ett antal brev efter sig som Elsa har som uppgift att lämna ut till de människor mormodern haft en relation till. Elsa är sig mycket om människors känslor och varför vuxna beter sig som de gör.
Boken känns mer som en bok för barn men jag är inte säker på att de heller skulle uppskatta den.
Filmen är regisserad av Paolo Virzì som även är manusförfattare och tillhör den komiska genren. Han har vunnit en hel del priser och Girighetens pris var förra året Italiens officiella Oscarsbidrag men blev tyvärr inte nominerad.
Filmen utspelar sig bland de rika italienarna där Dino som också vill tillhöra den klassen plötsligt ser chansen när hans dotter Serena träffar den rika överklasspojken Massimiliano.
Filmen börjar med att en kypare som cyklar hem efter jobbet blir påkörd av en smitare. Affärerna går inte som Dino tänkt sig och när han får klart för sig vem som kört på cyklisten tar han åter igen chansen att spela i girighetens dödssynd.
Filmen har allt från kärlek, otrohet, rikedom, spänning till mänsklighetens girighet vid penningbegär. Ett tankeväckande drama som är helt klart sevärt.
