torsdag 6 augusti 2015

Vem låste cykeln?

Har ni upptäckt att det sker saker som är oförklarliga? Ja, att ni förmodligen själv har gjort det men inte är medveten om det?

Jag har många gånger funderat på vem som låste cykeln? Det är ganska klart att jag själv har låst cykeln men jag kan inte minnas det.

Ibland blir jag rädd när jag kört bil och har åkt förbi och genom de gamla vanliga gatorna men jag minns det inte. Har ni varit med om det? Förmodligen är jag så van att åka samma sträcka att hjärnan är ute på egna äventyr men skulle det hända något utöver det vanliga så vaknar hjärnan till.

Det händer även att hjärnan spelar andra spratt med mig. Till exempel att jag går in i ett rum och när jag kommer dit vet jag inte varför jag har gått dit. Går ut igen och då skrattar den inre rösten åt mig och talar om varför jag skulle gå in i rummet. Har även hört om folk som letat efter sin mobil och det visat sig att den låg i kylskåpet och mackan på bänken. 
 
Har ni gått hemifrån och kommer på att ni inte vet om ni låste dörren, stängde av plattan eller strykjärnet? För att slippa oron i fortsättningen säg högt - ”Nu stänger jag av plattan” eller -”Nu låser jag dörren”. Det hjälper, jag lovar.

Det händer att den där inre rösten vill få en på negativa tankar. Om jag ska göra något jobbigt som att prata inför en grupp kanske den inre rösten säger att det kommer att bli kaos och att jag inte kommer att lyckas få fram mitt budskap. Då får jag tänka igenom ordentligt vad jag vill ha sagt och har jag tid på mig skriver jag stödord och tränar på mitt tal framför spegeln. Jag bestämmer mig för att det ska gå bra. Så småningom kommer den positiva inre rösten och trycker ner den negativa och säger att detta kommer att gå bra. 
Vad är det värsta som kan hända? Ja, att jag inte vet vad jag ska säga, då har jag mina stödord, eller att jag snubblar in. I så fall bjud på dig själv och jag lovar att du har fått allas uppmärksamhet. Prata högt och tydligt så alla hör vad du säger. 
 
Vet du att de flesta är livrädda för att prata inför andra. Det finns ett bra sätt att komma över det. Gör det ofta och öva, öva, öva på det, och du när du har gjort något jobbigt, klappa dig själv på axeln, fira med att unna dig något gott eller köp något du vill ha. Kom även ihåg att klappa andra på axeln och berömma den som gjort något bra.

Konsten att prata inför publik.

 
En lärare sa en gång att vissa beslut måste mogna till och det har jag märkt stämmer. Om jag inte direkt vet om jag ska säga ja eller nej i en fråga, låter jag beslutet vila och mogna. Det kan ta flera dagar ibland och under tiden kan saker och ting förändras och sen' är svaret ganska givet.

Ha de gött!

Många är rädda för höjder





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar