Gamla bilar

Har ni haft en gammal bil som inte gör som ni vill?
Nej, jag tänkte väl det men det har jag haft.

När jag var liten hade vi en grön Renault CV 4, den gillade jag inte då men nu tycker jag den var rätt häftig. Man öppnade framdörrarna framifrån, fattar ni vilken pärla.

Så tänkte min pappa köpa en Laban. Vet ni vad det är? Jo, en riktigt ful bil men den kan tydligen gå många mil.

Som tur var blev det ingen Laban men en blå Ford Anglia.

Det var på den tiden man såg skillnad på bilmärkena. Nu ser ju alla nästan likadana ut.

Sen hade vi en vinröd Volvo PV med delad fram- och bakruta som tyvärr fick sluta sina dagar äggindränkt mot en bergvägg. Jo, min pappa sålde ägg till ostaffären i stan och hade bilen full med äggkorgar när det inte bar sig bättre en hal vinterdag än att han fick sladd på bilen och där låg vi i diket mot en bergvägg med ägg rinnande runt om. Varken PV:n eller min pappa blev sig lika efter den dagen.

Så växte jag upp tog körkort och drömde om en gul folka men min pappa hade en kompis som var bilförsäljare och han hade hittat en grå Saab 2-taktare som man körde på oljeblandat bränsle, hade rattväxel och osade pekka. Jo, den var så fin och välskött så den skulle vi absolut köpa, sa min pappa. Den var inte alls så häftig som folkan jag sett men eftersom min pappa betalade fick det bli så.

 

Efter ytterligare något år fick min pappa behålla den stinkande 2-taktarn och jag åkte till Stockholm och med hjälp av syrrans kille inhandlade en röd Volvo Amazon B20 Sport. Nu började det likna något. Den var riktigt rolig att köra och med bakhjulsdriften på vintern blev det många sladdar.

Min nästa bil blev en Saab 96 som kokade var och varannan dag. Då bodde jag ett par mil utanför Umeå. Jag hade med mig vatten i bilen men den drack mer än en kamel så när jag åkte hem från jobbet fick jag ofta stanna vid en gård och be om vatten. Fyllde på kylarcement och sålde den.

Senare i livet hade min sambo och jag en Saab 900 ett tag. Det var på den tiden man inte hade mobiltelefon. Saaben stannade rätt var det var och ville inte starta. Jag hade ofta bråttom från jobbet för att hämta barnen på dagis och då vägrade bilen att starta. Vilken frustration, fick ofta vinka in en bil som kunde hjälpa mig med startkablar. Dörrlåsen på bilen var inte heller av bästa kvalité. Rätt som det var fick man krypa in via bagagedörren då de andra låsen inte funkade.

Så blev det en vit Ford Mondeo. En gång var vi på väg hem från en fjällsemester när min kära sambo missade att bilen framför stannat i en korsning. Det var ingen hård smäll men dragkroken på den framförvarande bilen tog död på vår bil. Har ni koll på vad ni har för försäkringsbolag? Vi hade i alla fall bytt ett par gånger och vi kom inte ihåg var bilen var försäkrad. Vi ringde det gamla försäkringsbolaget och tänk de kunde se vilken bolag vi hade. Det blev bärgning och hyrbil med all packning, inte kul men varje gång jag hör Lena Ph sjunga ”Det gör ont” tänker jag på det. Den låten spelades nämligen på radion minst tio gånger den dagen.